Koh Lipe – mer öliv!

Vi hade bara bokat två nätter på Koh Lipe, men kände direkt när vi kom hit att det var ett ställe att stanna lite längre på. Dessa två nätter tillbringade vi i en bungalow på stranden. Fantastiskt vackert och inga småkryp inomhus! Fast första natten funderade jag lite över varför man borrat ett hål, genom ytterväggen, som var 5 cm i diameter till en vattenledning som bara var 2 cm, jag funderade då samtidigt över varför man inte satt igen glipan samt över vilka kryp som skulle kunna komma in därigenom. Teoretiskt sett skulle kackerlacka, spindel, ödla, mus, orm MED MERA kunna komma in! Möjligen ägnade jag lite onödigt mycket tid till att fundera över detta. Nu kom det inte in ett endaste kryp så vi ville boka till nätter på det boendet, men då var det fullbokat. Liksom på de flesta andra boendena på ön, det är definitivt högsäsong nu. Vi hittade till sist ett litet, nybyggt hotell mitt på ön för ytterligare två nätter innan vi åker tillbaka till Langkawi.

 

Koh Lipe är ett litet paradis, lokalbefolkning och turister samsas på bästa sätt. Turistboendena går lite omlott med lokalbefolkningens hem och när man går omkring känns det ibland som att man hamnar mitt i någons vardagsrum! Båda parter verkar inse att de har både nytta och glädje av varandra och det bidrar säkert till den fina stämningen här, allt känns så idylliskt! Men vem ska säga stopp när det inte är läge att exploatera mer, förhoppningsvis gör någon det innan turisterna tar över helt!

När vi var på Koh Chang första gången älskade vi ön, när vi kom tillbaka tre år senare fanns där inget kvar av den ursprungliga charmen! Allt hade gått ”crazy bananapancake with a monkey dressed in pink”! Bokstavligen. Turisterna bar sig svinigt åt på de vänliga thailändarnas bekostnad och thailändarna gav igen genom att vara oresonliga och kunde bara vara hjälpsamma om de fick bra betalt för det.

 

Stränderna är förvånansvärt orörda här, boendena smälter bra in i den naturliga miljön. Man slipper strandförsäljare, det finns inga solstolar att hyra, man kan bara ta det lugnt och läsa några sidor till i sin bok. (Fast idag såg jag två finare resorter på Pattaya Beach med välklippta gräsmattor, pool, solstolar och överviktiga övervägande svenskar.)
Ändå är inte så att stränderna är öde, det finns alltid någon bar, någon restaurang med delikat thaimat och på de flesta ställena kan man till och med få en anständig cappucino! Dessutom finns alltid minst tre hundar inom räckhåll…

Vill man inte ligga stilla så finns det spännande snorkling direkt från strandkanten. För den som vill dyka finns även det, med svensk instruktör om så önskas. Igår hade en två meter lång orm fastnat i ett rep och dött precis där vi snorklade.

 

Här en lycklig restaurangägare som lockar turister med en gigantisk fisk (som han sa var en marvin)!