Efter höglandet körde vi vidare till nationalparken Taman Negara (betyder helt enkelt ”nationalpark 🙂 ). 20 mil emellan, nästan 2000 meter neråt och därför 10 grader varmare. Regnskogen i Taman Negara räknas till jordens äldsta, 130 miljoner år gammal. Inga istider, landförflyttningar eller översvämningar har stört skogen. Ganska häftigt att tänka sig.
Redan en stund efter vi kommit fram hade vi plötsligt hoppat på en flodtur med forsar, strand och besök hos urbefolkningen. Något mer hyperaktivt än vi brukar, men vi förstod att man inte kunde vara säker på vad som är inställt den 19/8 då det firas Hari Raya Aidilfitri, eller helt enkelt slutet på Ramadan.
Alltså hamnade vi en långsmal ”eka” med utombordare och åkte slalom uppför ett antal forsar i floden Temberling. Båtföraren såg till att vi blev rejält nedstänkta. Troligen för att några ryssar på samma båt hade tyckt det var korkat att de inte fick ha kamera och skor på sig…
Turen gick till en by befolkad av Orang Asli-folket. Ett naturfolk som lever nomadliv i djungeln utan några moderniteter. Ursprungligen kom folket från Afrika, vilket gör att de inte alls liknar malajerna. Byn som turen gick till hade kanske ett 50-tal invånare. Ordnade turer till ”urbefolkningen” känns inte helt naturligt varken för oss eller dem, men det var en upplevelse i alla fall och vi fick reda på en del udda fakta om deras levnadssätt. När någon dör hänger man upp kroppen högt i ett träd för att på så sätt lämna tillbaka personen till naturen som betyder så mycket för dem. Sedan lämnar alla byn och flyttar någon annanstans.
Sen fick vi lära oss hur man tillverkar och skjuter med blåsrör. Måltavlan bestod av en nalle. Den överlevde med nöd och näppe våra provskott. Giftet som används kan bara döda små djur, upp till apor ungefär. Apa var tydligen en delikatess, speciellt aphjärna…
Turismen har gett dem tillgång till pengar som de annars inte använder. kläder verkade vara det första som de har valt att köpa, förutom udda leksaker som inte såg ut att passa in så bra.
Mycket riktigt var det inte mycket som var igång under Hari Raya. Vi satsade på en egen tur längs vältrampade stigar i nationalparken. En liten runda på en halvmil trodde vi skulle bli en ”walk in the park” 🙂 , Fram och tillbaka till Teresek Hill skulle vi fixa lätt! Värmen, klättringen upp och ner som det blev mer av är vi trodde och spänningen att vara ganska ensamma i djungeln gjorde att det blev en tillräcklig utmaning för oss.
Väl uppe på den lilla toppen blev belöningen utsikt över skogen.
Inte många djur lyckades vi se. Tiger och elefant hade vi inte förväntat oss även om de finns i parken, men en liten söt gibbon, leopardkatt eller ful mushjort kunde väl ha visat sig… Vi slapp också se någon död asliperson upphängd i träden, som tur var. Men, urskogen i sig själv är helt klart en upplevelse och kanske djurlivet också om man åker på en riktig safari långt in i skogen.
På vägen därifrån fick vi alla fall se några bufflar vid sidan av vägen!
Ah vad roligt och intressant! Spannande fakta om denna befolkningsgrupp fran Afrika? Nar kom de till Malaysia och varfor? Sa intressant!
Den vanligaste teorin är att Orang Asli är ättlingar till de människor som kom till Sydostasien från Afrika redan för över 50 000 år sedan. I Malaysia verkar de ha varit i mer än 10 000 år, så det handlar verkligen om urinvånare som har fortsatt att leva ”för sig själva”. Exakt hur människorna har flyttat och varför verkar man inte veta så mycket om.
Lite spännande var det att se hur de levde.
Konstigt att tänka sig att de lever så isolerade i ett land med så lite ödemark (om man inte räknar Borneo…). De går inte i skolan och lever bara på vad naturen ger (förutom de som släpper in turister och får lite pengar för det). De har egna språk som bara talas av ett fåtal, så guiden som besökte dem ofta kunde inte tala deras språk.