Trött jag blir…

Fast det kanske är meningen på ett gym? Att man ska bli trött.
Jag gick till ett av stadens gym med två, kan tyckas enkla, frågor.

  1. Har ni kortare medlemskap är ett år? (Vi lämnar ju Singapore om ca 3 månader)
  2. Vad kostar det i så fall per månad?

Jag började med att ställa frågorna till receptionisten som snabbt hämtade en supersnygg säljare som på VÄRSTA säljarmanér insisterade på att visa mig runt i lokalerna först. Två gånger lyckades jag ställa första frågan, men fick inget svar. Istället lämnade han över mig till en PT (personlig tränare), som inte svarade på mina frågor men vägde och mätte mig.
Sedan berättade han, med en djup rynka i pannan, att min ”body fat mass” låg lite högt! Nähäää, det hade jag ingen aaaaning om! Eller?
Sedan var det åter dags för säljaren att ta över och han hade visst lite till att berätta innan han besvarade mina frågor. Så efter ca 45 minuter fick jag veta att minsta bindningstid är ett år!
Fast nu vet jag ju förstås också mitt BMI, PBF, FFM, WHR och BMR! Fantastisk våg förresten som kunde tala om hur min ämnesomsättning ( BMR=basal metabolic rate) funkar. Den, vågen alltså, berättade också att det enda i min kropp som befann sig inom normala gränsvärden var TBW, total body water…

Om jag ska använda mitt en-veckas gratis gästpass?  Skulle inte tro det!

3 reaktioner till “Trött jag blir…”

  1. Haha. Jag känner igen den taktiken. Har fortfarande inte kommit underfund med att de ignorerar ens frågor för att de tror det funkar att linda in en först eller om de följer ett schema som absolut inte går att ta avsteg ifrån? Kram!

  2. Jag känner mig mest idiotförklarad och då blir jag inte köpsugen…
    Har svårt även i vanliga klädbutiker där man har expediter efter sig som föreslår plagg som man själv tycker är jättefula (alternativt inte skulle komma i ens om man levde på salladsblad i ett år)!

Kommentarer inaktiverade.

Verifierad av MonsterInsights