Stellenbosch

Sista anhalt på resan var Stellenbosch, mitt i vindistrikten i bergen nordöst om Kapstaden. Här är det verkligen vin som gäller! Staden är omringad av vinodlingar och vintillverkare.

Stellenbosch är en fin liten stad med många vackra gamla hus och gator. Den kallades ibland Eikestad efter alla ekar som grundaren i slutet av 1600-talet lät plantera. En del gator är fortfarande kantade med ekar.

Stellenbosch har också ett universitet med vinutbildningar så klart, men också med inriktning på konst. Det märks i staden där nästan varje gathörn har ett litet konstverk och universitetshusen var vackra i sig!

I form av annorlunda cykelställ till exempel. Dock såg vi inte någon cykel parkerad i dessa, men de är kanske för fina för att användas 🙂 .

Många vackra 1800-talshus fanns att beskåda under en promenad i centrum.

Nelson Mandela har fått en plats i parken framför stadshuset.

Men, nu var det framförallt vinet som skulle utforskas! Två dagsturer till två vingårdar per dag. Camilla provade och jag var chaufför.

Alla ställen hade ett mycket praktiskt upplägg för provningar. Man betalade 40-50 Rand (ca 25-30 kr) och fick då sitta ner och prova 4-5 olika viner ur deras utbud. Mängden vin var också fullt tillräcklig för 2 personer (definitivt om en var chaufför och bara smuttade lite). Handlade man sedan något så var provningen ibland gratis. Mycket bra idé för att göra det enkelt för besökarna!

Naturen och odlingarna runt vingårdarna är helt fantastik och bara dessa vyer är tillräckligt för ett besök.

Vingården Rust en Vrede var en höjdpunkt för ett fantastiskt vin. Tydligen Nelson Mandelas val av vin till Nobelprismiddagen i Oslo.

Boschendal var ännu en vacker vingård med gott vin!

Spier var värt ett besök för vinets skull, men också för en fin anläggning och park och för att de hade provningsvarianter med vin+choklad eller vin+ost som alternativ. Camilla satsade på vin+choklad. Ett bra val!

Även inne i Stellenbosch kan man dricka gott vin, i ett vijnhuis till exempel!

Sydafrika är inte bara ett vinland. Det fanns mängder med lokala ölbryggerier och ölsorter att prova också! Trevligt!

Sen var det det där med säkerhet igen. Tråkigt att det verkar behövas elstängsel och taggtråd för att känna sig trygg… Vi tror inte att det är de äldre som är problemet, även om det såg ut så på varningsskyltarna!

Då var det slut på Sydafrikaresan för denna gång. Mycket fin natur och ett fantastiskt klimat. Inte omöjligt att vi återvänder någon gång. Men, det där med att återvända är ju inte riktigt vår grej 🙂 .

Safari

Safari i Addo,
eller Addo nasional olifant park som vi säger på afrikaans?
Det lär vara nyttigt att ibland gå utanför sin komfortzon och jag hade på känn redan från början att safari i Afrika kunde bli en sådan utmaning! Så är jag ju också en fegis på många sätt… Vi bestämde tidigt oss för att vi inte skulle hinna med ett besök i Krugerparken och letade därför bra safari inom räckhåll från Kapstaden. Ganska snabbt fastnade min reseledare, tillika gps och make för Addo Elephant National Park.
Reservatet inrättades 1931 för att rädda just elefanterna som förde en tynande tillvaro här då, tydligen fanns det endast 11 elefanter kvar i området. Många hade skjutits för elfenbenets skull och många dödats av bönder som tröttnat på att få sina grödor förstörda.Antalet elefanter är nu uppe i cirka 600 och naturligtvis ger reservatet skydd åt fler djurarter, som kudu, zebra, afrikansk buffel, antiloper, vårtsvin med flera.Alla snackar om ”the Big Five” och menar då afrikansk buffel, noshörning, lejon, leopard och elefant. I Addo har de ”the Big Seven”! Då reservatet även omfattar en del i Indiska Oceanen räknar man med vithaj och knölval.Själv var jag mest intresserad av att få se elefant, giraff och zebra. Och pingviner (fast inte under safarin då)!Vi var helnöjda efter förmiddagen i Addo och inte blev det sämre av att vi bokat till eftermiddagen/kvällen i närliggande privatägda Schotia park.
Fantastisk äventyr (extremt välorganiserat, kunnig guide, massor med djur fick vi se, stora ytor, få bilar) och visst var det häftigt (och sjuuukt läskigt) att glida förbi en meter ifrån både noshörning och gigantisk lejonhane i en öppen Landrover, men hur är det för djuren?

I parken hade man tidigare problem med att elefanterna välte massor av träd, men detta har man lyckats råda bot på genom att placera bikupor runt träden. Kittlar tydligen inte dödsskönt med bin i snabeln! Det skulle bönderna ha vetat i början av 1900-talet.

Garden Route

Sedan ska det ju, som alltid när man är med David, köras lite bil också – Garden Route närmare bestämt. Rutten som från början startade i Heidelberg och var cirka 30 mil lång är nu nästan 70 mil för det är med Garden Route som med Österlen i Skåne, något oklart var den börjar och slutar eftersom turistmagneter ger klirr i kassan.

Vi susade iväg österut från Kapstaden och hade några mål längs vår väg mot Mossel Bay där vi skulle övernatta, vi hade dock inga planer på äventyrsturism och lockades inte av varken hajsafari, surfing på sanddyner eller världens högsta bungyjump! Då var fin natur mer intressant för vår del och naturen är oslagbar, så otroligt vackert att man måste stanna med jämna mellanrum bara för att njuta. Och fotografera! Dessa dök upp när vi kört en bit och vi blev ganska förvånade.

Babianer på vägen, det visade sig att de är vanliga här och varningsskyltarna duggar tätt. Böter för den som matar dem!

En pingvinkoloni var mitt mål och till en (två, men det återkommer jag till) sådan kom vi i Stoney Point vid Bettys Bay. Lite av en dröm faktiskt att få se pingviner i sin rätta miljö. Fast det känns inte som deras rätta miljö när det är 30 grader varmt och de struttar omkring på solvarma klippor. Den endast 65 cm höga Afrikanska pingvinen är utrotningshotad och finns endast längs Namibias och Sydafrikas kust.

Hermanus hade vi fått tips om att det skulle vara en trevlig by och av kön att döma för att ta sig in i byn med bil verkade det stämma. När bilen hittat en p-plats kunde vi se att det säkert var en trevlig by, men just såhär mitt i julledigheten något överbefolkad så vi lunchade och körde vidare. Allting vi har ätit har varit så fantastiskt gott, fina råvaror tillagade med kärlek på varenda liten restaurang.

När vi lämnat Hermanus och körde vi inåt landet mot Republiken Swellendam och landskapet skiftade från gröna skogar till stora fält där det ganska nyligen skördats.

Väl framme i Mossel Bay hann vi inte mer än äta en supergod middag i byn och sova på det väldigt ombonade och hemtrevliga B&B Aqua Marina!

Sedan blev det mest stopp längs stränder, först Wilderness där det var ganska folktomt och inte många som badade på grund av starka strömmar (och säkerligen för att det var iskallt i vattnet)!

I Knysna, Sydafrikas ostronhuvudstad, nöjde vi oss med att fota en kyrka där gången kantades av Afrikas liljor.

I Nature´s Valley stannade vi för att äta vår medhavda picknick och njuta lite av solens värmande strålar.

Ännu en folktom gigantisk strand där nästan ingen badade, istället höll folket till här – vid en lagun där vattnet inte såg jätteinbjudande ut…Här såg vi också denna rödögda fågel, en kapstrandskata, vanlig längs kusten i södra Afrika.

Sista dagen, när vi egentligen var på väg till flygplatsen körde vi en liten omväg för att få se pingviner även på Boulders Bay söder om Kapstaden. Mycket fascinerande djur!

 

Kapstaden

Efter långt funderande blev det till sist dags att prova på Sydafrika! De flesta som varit där har varit väldigt nöjda, så varför inte? Första stopp var Kapstaden under ett par dagar.

Staden känns väldigt uppdelad för en turist. Området kring Long street (huvudgata i centrala Kapstaden), som vi bodde intill hade fokus på nattliv med barer, udda butiker och restauranger med afrikanskt tema.

Många fina gamla hus med typiska ”snidade” järnbalkonger.

Här kämpade vi mot juldagarnas fåtaliga öppettider för att hitta någon trevlig restaurang. Till sist lyckades vi i alla fall få bord på den riktigt trevliga Mama Afrika. Ett mycket bra ställe för mat med lite lokal stil.

 

En bit utanför centrum i den gamla hamnen finns ”den andra delen” av Kapstaden.

Waterfront är en ny stadsdel helt enligt senaste mode för en gammal hamn, med kanaler, flotta lägenheter, hotell, köpcentra och massor av restauranger.

Här fullkomligt myllrar det av turister (kanske för att det inte är öppet någon annastans i staden en helgdag…). Vill man se annat än turister kan man alltid sälskåda i hamnbassängerna. För att säkert få se dem över ytan har en egen rastplats ordnats där de lätt kan beskådas. Nej, den är inte död, bara trött.

Ett absolut måste i Kapstaden är Taffelberget. Detta platta berg, ca 1000 meter högt, syns från de flesta ställen i staden och ska helst vara med som en kuliss på ett bra foto 🙂 . Mer, eller mindre tillrättalagt och med mer eller mindre moln på toppen.

Upp till toppen tar man sig med linbana. Det är lämpligt att ha flera dagar att välja på för ett besök eftersom det ofta ”fastnar” en molnmössa på toppen. Vi lyckades inte så väl, så det blev en del dimmiga bilder från den lilla promenaden och på Dassies, eller klippgrävlingar på svenska, som det kryllade av och som gärna visade upp sig.

Längs kusten nedanför Taffelberget finns flera vackra förorter med fina stränder. Vi besökte Camps Bay med en hel del turister och julbadande kapstadsbor.

En annan del av Kapstaden, med ett annorlunda förflutet är Bokaap.

Ett antal kvarter med låga färgglada hus klättrar uppför slänten på Signal Hill. Husen började byggas i slutet på 1700-talet som hyresbostäder till slavar som främst kom från Malaysia. Då var kapprovinsen en holländsk koloni och husen kallades ”huurhuisjes” (visst är det lätt att förstå holländska ibland 🙂 ). Husen var då alla vita. En bit in på 1800-talet frigavs slavar, som då kunde köpa husen istället. För att markera friheten målades husen i alla möjliga färger och så är det än idag.

En väldigt charmig stadsdel! Trist för de som bor där att det blir en turistattraktion av deras bostäder…

Som vanligt i storstäder letar jag efter områden med ett skamfilat förflutet, som har börjat att leva upp och bli tillgängliga för fler med caféer, barer, gatukonst, udda butiker osv. Jag hade förstått att Woodstock, som ligger en bit från centrum, skulle kunna var ett perfekt ställe att besöka. Men, säkerhet är viktigt att tänka på i Sydafrika tyvärr, så vi frågade om det var OK att promenera dit på dagtid. Dessvärre blev svaret att det inte var att rekommendera och det var inte för risken att bli överfallen av lejon…

Ta en taxi var förslaget. Synd. Det är inte samma sak. Lösningen blev att vi körde dit när vi kom tillbaka till Kapstaden en vecka senare med hyrbil.

Ja, det var kanske inte bästa området att gå omkring i. Risker är svåra att bedöma.

En hel del fin gatukonst finns här och en del spännande restauranger och bryggeripubar, men det blev bara en runda i bil denna gång. Det blir säker ett väldigt trevligt område med tiden.

Skillnaden mellan välbärgade områden i Kapsstaden och vad som nog får kallas som slumområden är enorm. I förorterna finns stora områden som har skapats för att alla ska få någonstans att bo med en viss grundstandard. Det finns tillgång till el, vatten, toaletter till i stort sett alla. Nej, vi besökte inte någon sådan stadsdel på allvar. Det blev en del vyer på avstånd. Dessa stadsdelar kan vara enorma, som till exempel Khayelitsha med 400 000 invånare, som ligger öster om Kapstaden.

Längre ut på landet var det mer luftigt mellan husen.

Det lär finnas guidade turer i slummen, men det skulle kännas väldigt underligt…

Kort sagt är kontrasterna stora i Kapstaden och det kändes som om ett mellanting mellan lyx och slum saknades.

Verifierad av MonsterInsights