Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Over and out!

Vårt sagolika äventyr är till ända, vi har landat i ett regngrått och mörkt Lund och tvättmaskinen snurrar för fullt.
Första blogginlägget i juni 2011 visade våra tankar kring  vad vi ville göra av vårt sabbatsår och det blev faktiskt  ännu bättre än vi ens kunnat fantisera om!

Så här såg Davids förslag ut från början:

Bo ett år i Brisbane i Australien! Det blev några dagar och det räckte. I det fantastiska landet Australien skulle vi, med facit i hand, inte välja att bosätta oss just i Brisbane. Men vilket land och vilken natur!  Synd att det ligger så långt från Sverige!

Resa jorden runt! Det blev visst en jorden-runtresa också till sist! Det ena ledde till det andra och ett viktigt mål var att komma till Kanada för att hälsa på Linus och Cyrielle!

 Åka Transsibiriska järnvägen! Transsibiriska järnvägen ”finns inte på kartan” enligt mig (Camilla).

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa! Än är det inte för sent!

Bila genom USA! Bila är inte jättekul och det är tyvärr inte USA heller! Men vi fick ju se både Hawaii, LA och Florida. Been there, done that!

Kolla var du kan undervisa i extra svenska! Och så blev det ju! I fantastiska Singapore dessutom!

 

Nu ska vi jobba och slita som hederliga ”Svenssons” igen och vi tar en paus i bloggandet. Tills nästa gång vi ger oss iväg på en långresa…

Det är SKÖNT att vara hemma, men vi kommer nog att sakna ett och annat!


Mer Miami!


South Beach i Miami – här behöver man inte gå sysslolös. Det finns massor att aktivera sig med, men vi börjar bli lite mätta på allt äventyrande och känner oss nöjda med att bara läsa, sola och slappa.

 


Stranden är gigantisk (1,5 mil lång) med klart vatten och fin sandbotten, dessutom är vattnet varmt nog (alltså över 22 grader) för att man ska kunna bada!

Det är tur att gatorna är numrerade ända ut på stranden så man vet åt vilket håll man bor. Vi bor i korsningen Ocean Drive och 11:e gatan , mitt i allt hullabaloo, bland restauranger och klubbar som är öppna 24/7. Nattlivet är högljutt, men vi somnar gott till diskodunk som Gagnam style och andra musikaliska mästerverk… op, op, oppan!
Miami kallas för ”Capital of Latin America” och överallt talas det spanska. En dag tog vi bussen till ”Calle Ocho” i Little Havana, där de kubanska immigranterna samlats, i hopp om att hitta myllrande folkliv i andra kulörer än de traditionella amerikanska.


Men där hände inte mycket, bortsett från att vi kunnat gifta bort Lovisa flera gånger! Det gjorde vi inte!

Den kubanska maten har visat sig vara bra, här  är det paprikor (Davids vegetariska variant) fyllda med en god mix av ris, bönor och kryddor, lite stekt banan, några skivor torkad banan nedstuckna i en bit sötpotatis och en mixad sallad. Ett mycket bra alternativ till de amerikanska transfettsspäckade rätterna! Dessutom är den kubanska ölen Hatuey god!

 

Hemlösa finns här förstås! Ett enkelt och bra sätt att samla in pengar till dem är de många ”P-automater” som finns lite här och var.

GOD JUL!

Vår jul är redan firad, gick bra utan varken gran, julmat eller ett endaste litet stearinljus.
Palmer, pommes och sol funkar också.  Stämningsfullt är kanske inte ordet, snarare annorlunda.

Konsumtionssamhället kräver en gran av klass! Eller av kundvagnar?

 

Miami beach i Art Deco-stil

Så var det dags för den allra sista veckan på denna långa resa… Av någon anledning hamnade vi på Miami Beach, eller SoBe (South Beach) som det tydligen kallas för i äkta amerikansk stil. Vissa platser har man skapat sig en bild av utan att egentligen veta varför. Jag hade nog tänkt mig att Miami Beach skulle se ut ungefär så här:

En bred och lång strand kantad med skyskrapor. Det stämmer också, men inte helt. En stor del av SoBe byggdes som en modern turistort på 20-30-talen i Art Deco-stil. Med cirka 30 kvarter av hus i denna stil känns det som en enda stor arkitekturutställning.

Art Deco-stilen handlar om mycket runda former, geometriska mönster, pastellfärger och en del utsmyckning, som ofta liknar antika mönster.

Att det blev så enhetligt och just här berodde tydligen på att den tidigare ganska oansenliga badorten på Miami Beach delvis förstördes i en storm på mitten av 20-talet och att Art Deco-stilen kom ungefär samtidigt. Många ganska rika turister gjorde också att det fanns pengar för att ta ut svängarna lite när det gällde arkitekturen.

På 50-60-talet hade området blivit nedgånget och liknade mer en slum. Många ville riva alltihop och bygga nytt, men som tur var fanns det några som ville bevara det. Efter en hel del renovering blev det snabbt populärt igen.

Otroligt att man lyckats få en stil att slå igenom nästan helt i en hel stadsdel.

Husen passar bra ihop med gamla bilar, så ibland passar butikerna eller restaurangerna på att ställa upp någon gammal klenod på gatan utanför.

Även nya höghushotell har fått en touch av Art Deco för att passa in i omgivningarna. En god idé!

Till och med toaletterna passar in i stilen!

Här och där dyker det upp lite modernare konst också…

Everglades

En stor del av södra Florida är ett gigantiskt träskland, cirka dubbelt så stort som Skåne. Ett igenvuxet floddeltaområde skulle man kunna likna det vid. Och igenvuxet är det verkligen. Det går inte att gissa att det finns stora floder som rinner igenom området. Vi passade på att besöka den del som är nationalpark när vi ändå körde förbi.

Träskland passar ju perfekt för fisk, fågel och alligatorer. Det går inte att missa dem. Finns det en väg att gå på så behövs ett dike och det passar tydligen djuren perfekt. De bara ligger där och latar sig i solen.

Tydligen är det alligatorer som finns här och inte krokodiler. Vi funderar fortfarande på om man kan se skillnaden. Tydligen är det mest formen på huvud och käkar som skiljer. Inte så lätt alltså.

Hade man gått på gångarna ensam hade man nog tagit en ordentlig omväg runt dessa reptiler, men varningarna sa bara att man inte ska mata dem och hålla 5 meters avstånd från dem (troligen mest för att inte störa dem). De verkade dock mest trötta på alla turister och inte alls hungriga…

Av fåglarna var det anhinga, eller ormhalsfågel, som märktes mest. Dykandes, simmande som en orm, sittande för att torka vingarna eller flygande.

Vita hägrar finns det också överallt. Oftast inte så skygga för människor.

Gamar är också vanliga, men vi såg bara varningar för att de kunde skada bilarna på parkeringen… Inget besök i Everglades är komplett utan en galen tur med en airboat (fläktbåt kanske det ska heta på svenska?). Vi trodde man skulle se djur och natur på nära håll, men det handlade mer om att köra i rasande fart genom vassen och sedan prova några ”360’s” för att skrämma turisterna.

Som tur var hade vi en hightech-bil med backkamera så att vi inte backade på några ”odjur” :smile:.

 

Key West – i regnbågens alla färger!

Det är inte för inte Key West ibland kallas Gay West , staden utger sig för att vara ”One human family” där alla är välkomna. Tänk att det inte är självklart överallt – definitivt inte i Singapore där homosexuella män kan dömas till piskrapp som straff för sitt ”brott”!

Tydligen har Key West varit ett utpräglat gay-resmål med hotell, restauranger och barer där hetero inte var välkomna, speciellt längs Whitehead Street där även Hemingway bodde under en period. Det var också här den första regnbågsfärgade Pride-flaggan skapades och en pier har byggts som minnesmärke över personer som omkommit i AIDS.

Färgglad var även den juliga båtparaden. Runt omkring oss hördes många amerikaner utropa Oh look, wow, fantastic, fabolous, gorgeous, awesome i takt med att kamerorna gick varma. Själv gick jag omkring med höjda ögonbryn, halvöppen mun och tänkte mest eeeh, okej!?!

Allt är ”juligt” här och vi passade på att dela ut årets julklappar det dygnet som familjen var samlad. På en säng i ett hotellrum blev Linus lycklig ägare till tre tuber Kalles kaviar…
Saltlakrits och svenska pocketböcker var andra fiffiga julklappar från Lovisa!

Key West är ett mycket bra turistmål!

 

 

Key West

Key West känns lite som väldens ände. Det är en ö, men hänger ändå ihop med övriga Florida via en 20 mil lååång väg över små öar och broar. Ingen större risk att köra fel :smile:.

Om vi har klagat en del tidigare på amerikansk stil och kultur under våra veckor här i staterna, så måste man säga att Key West är en positiv överraskning!

Kanske är det för att det varit spanskt en bit in på 1800-talet då ön såldes till USA 2(!) gånger. Många charmiga hus finns överallt i staden.

En oftast lugn och skön stämning, utom ibland när ett och annat kryssningsfartyg släpper ut några tusen turister i staden.

Det går inte att undvika stadens stolthet: key lime pie (alltså efterrätten, inte Android 4.2 som alla smartphones-freaks säkert tror :smile:). Riktigt syrlig och god tårta som ska vara gjord på key limes, som är små gula limefrukter som växer längs The Keys (dvs bandet av öar in till fastlandet).

Det gäller att inte slarva med ingredienserna, på 60-talet infördes böter om någon förfalskade pajen och använde andra citrusfrukter! Linus var redan en inbiten key lime pie-kännare och pajen i denna lilla ”fabrik” fick klart godkänt!

Annars är det strandliv som gäller. Några små stränder finns runt ön och det är bara att välja bad i Atlanten eller i Mexikanska golfen.

Florida har också en västkust

Vi är på insidan av Floridahalvön, skulle man simma rakt ut i havet skulle man hamna i Mexiko.

Vi startade i Clearwater Beach, där man blev helt matt av all amerikaniserad turism. Stranden var fin, men restaurangutbudet var mycket begränsat – alla rätter med pommes, of course! Inte heller i butikerna kunde man hitta varken frukt eller grönsaker, men utbudet av pannkakor, snacks, godis, läsk, friterad färdigmat m.m. var enormt.
Hotellfrukosten (sämsta någonsin) gick i samma stil:

Från Clearwater körde vi söderut och befinner oss nu på den fina ön Sanibel, ett välmående pensionärssamhälle! Bättre restaurangutbud, lugnt och fint – precis som vi gamlingar vill ha det!?


Sanibel är också paradiset för snäcksamlare, man kan köpa speciella spadar, håvar och nätpåsar för att optimera sitt snäcksamlande.

Djurlivet är ganska spännande. Vi skrattade lite åt skylten utanför hotellrummet och tänkte att det nog inte var något överhängande riskmoment.

Men så idag låg den bara där…

Fågelfotografering blir vi kanske aldrig bra på, men vi fortsätter att öva:



Vi har inte heller sett några ”No-see-ums”, men vi VET att de finns. Folk inhägnar sina pooler och uteplatser med myggnät för att slippa dessa ettriga insekter.
Här ett innätat uterum, som en voljär, lika stort som huset!

Montreal


Igår fick vi en guidad tur i Montreal av Linus som varit där flera gånger. Han har visst ärvt sin mammas lokalsinne…

Montreal var fint och julpyntat och vi hann med att kolla in utsikten från Mount Royal, lunch i Chinatown, promenad i Gamla stan, fika i Latinkvarteren och en snabbtur i Old Harbour där vi höll på att frysa näsorna av oss i den bistra vinden.

Shoppingmöjligheterna var oanat många men vi passerade alla butiker utan att köpa något, vill undvika övervikt på planet (iaf för väskorna!)
Den personliga övervikten fick sig en boost på Juliette & Chocolate där vi mumsade på sagolikt goda brownies, som Salted Caramel (godast), Cheesecake Brownie och en med banan och Nutella i.

När vi ändå hade bil passade vi på att köra inom IKEA, där Linus vill köpa lite svenska nödvändigheter – men både kaviar och Abbasill var slut. IKEA är inte att lita på längre!

Imorgon lämnar vi vackra, men ack så kalla, Kanada för att ta oss till Florida. Det blir sista destinationen på vår resa och vi hoppas på ytterligare en släng av sommarvärme. Linus följer med oss dit och stannar en vecka, men Cyrielle stannar i Ottawa för att tentaplugga. Dagen innan Linus åker tillbaka till Ottawa sluter Lovisa upp i Miami. Det krävs lite logistik för att samla den här familjen!

Avslutar med lite vinterbilder från dagens promenad i Parc de Gatineau:


 

 

 

Ottawa

Efter 6 veckor med en sorts snabbspolning av årstider (sommar, vår, sommar, höst…) är vi nu framme vid vintern. Om inte annat ger det lite äkta julstämning så här i adventstider.

Promenerandes runt i Ottawa kan man konstatera att det är en trevlig och lagom stor stad. Från början en fransk-irländsk bosättning och nu en miljonstad mitt på gränsen mellan franskspråkiga Quebec och engelskspråkiga Ontario.

Parlamentsbyggnaden reser sig över allt annat i staden. Regeln som gäller är att inga byggnader får vara högre. Vi tog oss upp i klocktornet, eller fredstornet som det heter för att titta på staden. Att hitta in var inte lätt. Ett stort överskott av skyltar med texten ”ingång” var utställda lite slumpmässigt framför byggnaden. Efter att ha frågat en vakt mitt emellan två skylar med pilar åt motsatta riktningar, så kom vi in till sist.

Vyerna över staden ger nästan lite känsla av norra Sverige. Ändå ligger Ottawa på samma breddgrad som Venedig.

 

Konst verkar vara ett stort intresse. Skulpturer, statyer och väggmålningar finns lite överallt.

Ett trapphustak behöver ju inte vara vitt och kalt!

 

 

Och varför inte en stor spindel som staty utanför konsthallen!

Att riva gamla vackra hus är synd, men om inte annat kan man bevara fasaden och hänga upp den som ett konstverk :smile:.

Ett UNESCO världsarv kan Ottawa också stoltsera med. Den gamla kanalen genom staden, Rideau Canal från tidigt 1800-tal är populär, i alla fall när isen lagt sig och den förvandlas till en skridskobana.

Historia i alla ära, men vi har börjat bedöma platser utifrån deras kafékultur. Ottawa hamnar högt på vår lista, med många trevliga kaféer. Tyvärr hinner vi inte prova alla. Kaffedrickande är också konst!