Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Fyra vingårdar och ett bryggeri

Med bara en LITEN omväg hamnade vi i vindistriktet Hunter Valley. Kanske inte det mest kända, men det finns ändå en del viner i Sverige som kommer härifrån. Fantasin är stor när det gäller Australiensiska vinnamn, så också i Hunter:

  • Nya spännande namn som ”AC/DC Thunder Struck”,
  • eller traditionella aboriginska namn som ”Tumbarumba”.

Byn vi bodde i, mitt i vinlandet heter Cessnock. Man skulle kunna tro att vinturismen lett till ett uppsving för samhället, men det kändes verkligen inte så. En gammal kolgruvby på väg att dö ut. Kanske vinodlandet hinner ändra på det innan det är för sent…

Vinrundan fick bli med bil… Jag körde och Camilla provade. Portarna slogs upp kl 9 på morgonen så det fick bli en rivstart i vindrickandet. Inte speciellt konstigt i ett land där de flesta verkar ha tidiga vanor.

Hunter Valley är ungefär som Australien i allmänhet. Stora ytor, lite folk ochmycket trivsamt. Små vinmakare är blandade med lite större och alltid ett espressocafé i närheten. Perfekt!

Vi besökte också Lindemans som ju finns i många varianter hemma på Systembolagets hyllor.

Efter ett antal vingårdar hittade jag av en slump(!) ett litet ölbryggeri och pub. Hann precis dit före stängning vid halv 5 (OBS! På eftermiddagen!). En mycket liten grupp slöt upp bestående av mig och två tjeckiskor som inte var helt uppdaterade på öl, utan undrade om öl och cider är samma sak… Nej, det är inte samma sak fick vi lära oss. Cider är gjort på äpplen eller päron…

Surfers Paradise och Coffs Harbour

Nu har även jag förstått att Surfers Paradise är en ort och inte ett helt kustområde (området heter Guldkusten). En ort med mycket folk och lite charm. Möjligen tycker man annorlunda om man är en ung och hipp surfare!

Vi valde att bo på ett litet mysigt motell i Broadbeach istället, en liten förort till Surfers.

Här hitttade vi en fantastisk vegetarisk restaurang, Cardamom Pod,  där vi passade på att prova BYO (bring your own). Vin då alltså! Så vi ”bringade” en flaska rött och fick betala 14 kr/person för att få låna varsitt vinglas. Häftigt ställe med supergod mat!
En chokladboll till efterrätt och så lite the, Stockholm blend!


Idag gick färden vidare söderut, vi är ju på väg mot Sydney, med ett litet promenadstopp på Australiens östligaste plats, Byron Bay.
Nu ha vi stannat för natten i Coffs Harbour.
Här har vi, utan framgång, spanat efter valar!


Hela kustlinjen är så vacker att man blir helt matt!

Noosa Head och Fraser Island

Vår plan var att besöka Fraser Island i onsdags, men vädergudarnas plan var att blåsa storm. Så vi blev kvar i Noosa Head en extra natt och sämre kan man ju ha det.
Noosa är en vacker plats på Sunshine coast, ca 15 mil norr om Brisbane.

Stränderna med finkornig sand känns oändliga, vågorna är höga och surfarna är många. Tröttnar man på strandlivet kan man vandra i nationalparken, spana efter surfare delfiner eller kanske bara sitta på ett av de många caféerna! Mysigt vilket som!

Blåsten avtog i alla fall och vi kom iväg på den guidade turen med fyrhjulsdriven buss till Fraser Island, världens största sandö (drygt 10 mil lång). Hit kom några skeppsbrutna britter i början av 1800-talet, några blev dödade men Eliza Fraser blev tillfångatagen av Aboriginerna som levde här. Eliza fritogs efter några månader och britterna använde sedan ön för att hålla aboriginer fångna.
Nu är den vackra sandön (med regnskog, mangroveträsk, ett 40-tal sjöar mm.) en stor turistmagnet, för stor menar många. Naturen och djurlivet far illa av tokiga turister som vill tänja alla gränser.
Vägarna är sandiga, eller snarare sandstranden används som väg! Lite si och så med trafikreglerna, blinkade man höger betydde det att man förväntade sig att det var högertrafik som gällde just då. Fast det fanns hastighetsskyltar, på vissa sträckor var maxfarten 80 km/h. Skumpigt värre!

Endast en gång körde vi fast och då var det lite stressigt eftersom tidvattnet var på väg in!

 

Av badet i regnvattensjön McKenzie blev man len och fin.

Rainbow Beach (på vägen mot Fraser), här är sanden färgad av olika mineraler som blåst hit från inlandet.

Australien motsvarar verkligen våra höga förväntningar inom alla områden utom ett – internetuppkopplingen! Så lååångsaaam…

1770 och Lady Musgrave

Från Brisbane åkte vi norrut med bil till stora Barriärrevets sydspets. Tidvis ganska tråkig väg, som en blandning av medelhavsnatur och småländsk ödslighet. Det var nog fler som tröttnat på enformigheten för australiensiska ”vägverket” hade satt upp frågesportsskyltar längs vägen för att man inte skulle somna :smile:.

Målet var byn 1770 som ligger mitt i ingenstans, men som har en hamn för turer ut till öar på Barriärrevet. 1770 heter byn för att sjöfararen Cook landsteg här på sin tur jorden runt det året. För den bedriften har han förärats en fin stenhög på platsen för landstigningen!

Vi tog en dagstur ut på revet för att snorkla kring ön Lady Musgrave. Efter våra tidigare snorklingserfarenheter hade vi låga förväntningar på information och organisation så vi blev glatt överaskade över hur välordnat allt var. Mat, öpromenad, fika, snorkling, helt utan underliga överraskningar.

Visst var det något speciellt med stora Barriärrevet. Riktiga korallöar, en enorm lagun med massor av korallarter, havssköldpaddor, stingrockor, revhajar (de två senare såg vi från stranden, så praktiskt 🙂 ). Och tyvärr, finns det fisk så finns det fiskmåsar…

Den lilla ön Lady Musgrave är obebodd, men var istället trångbodd av Black Noddies som kommer i tusental för att häcka på denna lilla ö. Mycket fågelskit var det var än man såg. Tydligen tillräckligt mycket för att göda hela skogen på ön.

Laid back Down Under

Vi går omkring i Brisbane och känner oss helt normala, avviker inte i varken längd, vikt eller utseende!


De lilablommande jakarandaträden som finns lite överallt är så vackra, men de funkar tydligen som stressfaktor för studenterna eftersom de blommar just i tentatider!

I parken blommade även amaryllisar – va amaryllis i naturen, de ska ju stå i krukor till jul. Det är upponervända världen här ”down under”! Dessutom är det vår nu – va vår i oktober?

Vi har mest hållt oss omkring Brisbane River, här finns massor av ödlor och på ett café även en ”Laughing kookaburra” (amatörornitologgooglegissning)!

En lagun med sandstrand finns också om man skulle bli lite badsugen!

 

”Best-loved dish in the city” –nja, tvek på den!

Man kan hugga huvudet av en ”red snapper”, koka det och servera med en kryddig, indisk currysås med sting av tamarind, då har man en Fish Head Curry!
Kanske inte best-loved av mig (definitivt inte av David), men faktiskt god! Absolut godare än den ser ut! Och ser ut ser det ut som om den gör, innan man mumsat i sig ögonen alltså! Som för övrigt inte alls är gelemjuka, utan snarare smuliga som gulan i ett kokt ägg.
Been there, seent that, done that – nu väntar kanske kängurustek?

Jag kommer säkert att sakna…

Att lämna Singapore efter ett drygt år känns lite underligt. Saker som nu är vardag kommer jag säkert att sakna en hel del.

Men, men, Singapore är ju inte väldens ände, så det går ju alltid att ta en tur hit igen om saknaden blir för stor.

Här är några troliga kandidater till saknad:

Att kunna ta bussen till ett litet stycke djungel och plötsligt känna det som man var någon annanstans än i storstaden. Tillräckligt stort för att man ska kunna gå vilse. Nyligen gick några skogsjoggare bort sig och fick efterlysas! Om inte annat kan det vara rätt svårforcerad terräng.

Att ta en tur till ”kontoret” då och då i affärskvarteren. På med långbyxor för att inte se ut som att man är turist. Oj, den här bilden är från en söndag. Då är det tomt och öde i CBD.

En promenad längs Boat Quay efter att ha sagt nej till alla påstridiga inkastare.

En runda runt marinan för att se om det finns ytterligare någon vinkel vi inte fotograferat.

En öl på något trevligt ställe och sådana har vi hittat många. Nya öppnar och gamla stängs i rasande takt, så det gäller att passa på.

Alla de annorlunda stadsdelarna, som Little India, China Town, osv. som att komma ”utomlands” :smile:.

Alla restauranger som vi har alldeles runt hörnet. Alltid mycket folk och ingen som tänker ”vad gör folk ute så här en vanlig måndagkväll…”. Singapore river, vår bruna flodgranne hyser tydligen 700 F&B-ställen (mat&dricka-ställen på ren svenska) på en sträcka av ett par kilometer.

Och så värmen förstås! Alltid svettigt och ibland mycket svettigt. Vi har lärt oss att det inte bara är vad som står på termometern som är viktigt. Fukt och brist på vind räknas det också. ”Real feel” är det som gäller. Över 40 i denna skala är det ofta, om det är uppåt 50 så är det riktigt varmt (i skuggan alltså, i solen är det värre). Allt och alla svettas, så även vinglasen :smile:.

IKEA-sås (en lite pinsam bekännelse)

När Linus var liten åkte han till IKEA nästan varje vecka tillsammans med sin farfar. Där åt de köttbullar, brunsås och potatis. Hemma hade vi inte (och har fortfarande inte) brunsås särskilt ofta (läs aldrig) så Linus förknippade brunsåsen med IKEA och kallade den länge för just IKEA-sås.
Så kan det gå, även i Landet Brunsås!


Nu ska vi äta kotletter, potatis och IKEA-sås (pinsamt med påssås, men har vi klarat oss utan mjöl i ett år ska vi klara sista veckan också).
Lingonen har jag köpt på IKEA, för i det här landet är det OK för kvinnor att finnas…

Byggare Bob

Byggarbetarna här har många skyldigheter och få rättigheter, de flesta  är gästarbetare från Indien, Kina, Burma eller Bangladesh. De har lååånga arbetsdagar och arbetar minst sex dagar/vecka! Och om ni inte redan listat ut det kan jag meddela att lönen är låg, ca 2500 kr i månaden. Men vissa tjänar ännu mindre, kollektivavtal, fackföreningar, mänskliga rättigheter
Det gäller att få på sig en hjälm i rätt färg, röd om du är ingenjör och blå om du är förman annars får du nöja dig med en gul!


Vid lunchtid är det äta och sova som gäller! Då kan man bre ut sin kartongbit/plastsäck på lämplig skuggig plats!


Transport till och från jobbet!

Den här får köra 22 personer åt gången i max 60 km/h, fast ibland verkar chauffören tänka tvärtom och lastar 60 personer och kör i 22 km/h i stället!

Man vänjer sig!


Vissa saker är lättare att vänja sig vid än andra.
Att överallt kunna köpa extremgod, solmogen frukt, skalad och skuren för en billig penning.

 

Att inte behöva leta upp ett Systembolag för att kunna köpa öl och vin.

Att det är så många olika högtider som firas att vi inte kan hålla reda på alla, utan blir varse först när vi ser folk på stan som är finklädda!

Att ha sällskap av apor på skogspromenaden, händer sällan i Skrylle!

Att tvätten ska hänga på tork på bambupinnar.

Att det REGNAR när det regnar!

Att duscha i kallvatten eftersom jag ständigt glömmer att slå på varmvattnet på den där knappen i sovrummet och att bo i Compact living, sovrum=arbetsrum!

Visst vänjer man sig. Nu håller vi på att försöka vänja oss vid tanken att det endast är 10 dagar kvar tills vi lämnar lilla fina Singan! Den 17 oktober fortsätter vår resa österut, med Brisbane som första stopp. Men det är först om tio dagar, innan dess ska vi  hinna massor!