Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Prylgalningarnas Mecka

Vill man dränkas i elektronikprylar och efterhängsna försäljare ska man gå till Sim Lim Square i Singapore där alla upptänkliga elektronikprylar samlats sedan 80-talet. Att ”bara” köpa en liten kamera som vi var ute efter är inte det enklaste.

8 våningar, 150 butiker, 1000-tals saker man inte alltid är riktigt säker på vad det är för något.

Antalet försäljare per kund är alldeles för högt enligt min smak. Hur ska man nå fram till varorna och hur ska man kunna titta och fundera i lugn och ro? Försäljarna i denna del av världen är också extremt påflugna. De förföljer en på 10 cm avstånd och föreslår varor som man aldrig skulle drömma om att köpa.

Ett typisk exempel – 11 försäljare på 2 kunder…:

Tyvärr gäller det tydligen att se upp ordentligt om man handlar på Sim Lim. En hel utredning om lurendrejerimetoder finns att läsa om man besöker Sim Lim på nätet. Tänk hur mycket som kan hända: fel pris på varan, piratkopior, plötsligt behöva köpa till nödvändiga delar, få fel produkt, ingen garanti, betala extra för att få betala med kort, … Många sätt att bli lurad på eller som det tydligen också heter att bli ”carrot-chopped”.

Kanske därför, eller kanske inte, blev det inte någon kamera på Sim Lim, men däremot på Funan som är ett lite mer hemtrevligt elektronikshoppingcenter några kvarter bort. Då fick vi också denna trevliga lilla pryl som man säkert inte kan leva utan 🙂

Sim Lim har inte bara nya prylar utan vårdar också gamla och trötta prylar. Här kan till exempel Laptops få den vård de behöver!

Tioman

Tioman är precis så som man hoppats på! redan innan vi flyttade till Singapore fanns ön på önskelistan att besöka. Nära och bra, bara 15 mil från Singapore. Med bara 400 invånare, i princip inga vägar och bara några få bilar är det fortfarande en rätt ”oförstörd” ö utanför Malaysias kust.

Paya beach som vi valde att bo på är bara ett lagom stort hotell och en minimal by med kanske 10 hus. Även om paya tydligen betyder träsk är det inget som märks direkt. Oron för småkryp av olika slag var överdriven. Något större djur i form av 2 meters ödlor kan dock smyga omkring bland husen, men de kommer ju inte in genom springor under dörren direkt.

Annars är det precis som det ska vara på en semester-ö:

Snorkling både från stranden och från organiserade båtturen där alla ska ta sig till samma lilla plätt.

  

Tidvattnet som lämnat lite minisanddyner efter sig.

Solnedgångsfotografering (som oftast stördes av något regnmoln över Malaysiska fastlandet i väster).

   

Lite djungelpromenad hann vi med också!

Öns absolut vanligaste husdjur:

 

Jag (Camilla) vill göra ett tillägg: Snorklade längs stranden i meterdjupt ljummet vatten och njöt av lugnet och tystnaden. Avkopplingen blir total när det enda som hörs är de egna andetagen. Stora och små fiskar simmade överallt och plötsligt även en svart/vit orm 2 meter framför mig.  Den kan ha varit drygt ½ meter lång och tjock som min underarm ungefär!!!
Jag gjorde ett tappert försök att snorkla baklänges, dit tårna pekade alltså, ville inte släppa den ur sikte. När jag samlat mig simmade jag tillbaka för att kolla hur ormen såg ut, då valde den att simma ut till havs. Snabbt hem och googla bilder på havsormar, är ganska säker på att det var den jag hittade – Belchers havssnok. Snok lät ju bra, men det står att det är världens giftigaste havsorm. Fast den är inte aggressiv och biter bara om den blivit provocerad…

Summerar man Tioman på en skala får det nog bli tio av tio!

Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…

Trött jag blir…

Fast det kanske är meningen på ett gym? Att man ska bli trött.
Jag gick till ett av stadens gym med två, kan tyckas enkla, frågor.

  1. Har ni kortare medlemskap är ett år? (Vi lämnar ju Singapore om ca 3 månader)
  2. Vad kostar det i så fall per månad?

Jag började med att ställa frågorna till receptionisten som snabbt hämtade en supersnygg säljare som på VÄRSTA säljarmanér insisterade på att visa mig runt i lokalerna först. Två gånger lyckades jag ställa första frågan, men fick inget svar. Istället lämnade han över mig till en PT (personlig tränare), som inte svarade på mina frågor men vägde och mätte mig.
Sedan berättade han, med en djup rynka i pannan, att min ”body fat mass” låg lite högt! Nähäää, det hade jag ingen aaaaning om! Eller?
Sedan var det åter dags för säljaren att ta över och han hade visst lite till att berätta innan han besvarade mina frågor. Så efter ca 45 minuter fick jag veta att minsta bindningstid är ett år!
Fast nu vet jag ju förstås också mitt BMI, PBF, FFM, WHR och BMR! Fantastisk våg förresten som kunde tala om hur min ämnesomsättning ( BMR=basal metabolic rate) funkar. Den, vågen alltså, berättade också att det enda i min kropp som befann sig inom normala gränsvärden var TBW, total body water…

Om jag ska använda mitt en-veckas gratis gästpass?  Skulle inte tro det!

Du är väl inte xenofob?


Bilden visar några asiater som fascineras av den västerländska babyn, de blir som tokiga och tycker att han är såååå söt! Själv reagerar jag likadant när jag ser en asiatisk baby, de är ju såååå söta!
Så fort något är annorlunda vill man titta lite extra, folk tittar på oss också här (fast de säger inte att vi är söta!). De tittar för att vi ser annorlunda ut, ofta kommenterar folk att jag är lång och det är ju sant. I Kina stirrade folk på mina fötter och jag gissar att de tyckte att mina fötter såg stora (och fula) ut, storlek 40 i breda Teva-sandaler… kanske tycker de fortfarande att fötter som varit bundna så att tårna kan nudda hälen är finast?
Det här med fördomar och generaliseringar är ganska intressant. Visst är det så att amerikaner är bullriga, sydeuropeer har eldigt temperament och svenskarna är reserverade? Ryssar vet vi alla hur de är… för att inte tala om skåningar som är dryga och bara tänker på mat (jaha, är det något fel med det då?).
När blir fördomarna och de förutfattade meningarna till främlingsfientlighet och rasism?
I Singapore arbetas det mot rasism, alla som bor här ska behandlas lika och rasistiska uttalanden är förbjudna. I dagens tidning kunde man läsa att malajerna utbildar sig i allt högre grad, får bättre jobb och i allt högre grad avancerar inom försvaret. Fast de muslimska malajerna känner sig utsatta för diskriminering och man kunde också läsa om malajer som halkat ner i lägenhetsköer till förmån för kineser. (Tilldelningen av HDB-lägenheter styrs ju av befolkningsfördelningen, finns det 13 % malajer i landet ska också 13 % av HDB-lägenheterna gå till malajer. Allt för att undvika segregering.)
Här diskuteras öppet olika _____?_____ (här används begreppet raser, men grupper är kanske ett mer korrekt uttryck i det svenska språket?) och alla får vara stolta över sin etniska tillhörighet, sin religion och sin kultur!

 

Här är en rösträknare uppsatt inför nationaldagen den 9:e augusti. Man ska trycka på knappen om man håller med om budskapet i The Singapore Pledge:

We, the citizens of Singapore,

pledge ourselves as one united people,

regardless of race, language or religion,

to build a democratic society

based on justice and equality

so as to achieve happiness, prosperity and

progress for our nation.

 

För mig är det självklart att alla människor är lika mycket värda, oavsett vilken etnisk tillhörighet man råkar ha.

Clarke Quay

 

Singapore utvecklas i racerfart och Clarke Quay har genomgått en snabb förändring från mangroveträsk till handelscentrum och sedan vidare till hypat inneställe med massor av barer/restauranger/nattklubbar! Om man tar sig från Marinan förbi Boat Quay kommer man först till Clarke Quay och sedan till Robertson Quay (där vi bor).

Längs hela floden finns restauranger och barer, men det mesta hålligånget finns vid Clarke Quay. Svårt att tänka sig att här en gång fanns mangroveträsk…


Sir Stamford Raffles steg iland här 1819 och det byggdes snabbt upp ”varuhus” där kineser och européer bedrev handel i stor skala och båtar med omlastat gods åkte i skytteltrafik mellan skeppen i hamnen och kajen.
Stora godsmagasin från fyra kvarter har renoverats (dock inte varligt för att bevara det gamla) och över gatorna mellan kvarteren finns regn/solskydd och, såklart, aircon!


Många ungdomar samlas på bron, Read bridge, över Singapore river för att förfesta innan de örlar in på någon nattklubb! Lovisa och Pepe bestämde sig för att kolla in någon av nattklubbarna och sällade sig till de glada gängen på bron. Och stannade där till klockan fyra i morse… så någon direktrapport från nattklubb blev det inte!

  

UNO har kommit!

Lundbergs Lilla Lya gästas av Lovisa, Pepe och Linus
(som håller sig på linjen).

 

 

 

Vi söker nu gemensamt svar på två grundläggande existentiella frågor:

  1. Hur mycket kan man hinna se av Singan på endast fyra dagar?
  2. Vem kommer att ta hem segern i UNO?

 

Deltävlingen ”Shopping”  är redan avgjord och segraren är…

 

 

 

 

 

Fiskafänge(lse)

Morgonpromenaderna längs det fina stråket utmed Alexandra Canal får nog läggas på is ett tag. Alternativt göras med klädnypa för näsan.

Kanalen är nästan torrlagd och bottenslammet luktar inte nybakad rabarberpaj direkt…

Fast värre är det för djurlivet, häromdagen simmade det omkring MASSOR av fiskar i de små pölar som bildats och i geggan runt omkring satt sköldpaddor och såg förvånade ut. Fiskarna simmade på sidan för att lyckas ha hela kroppen under vattenytan och höll näbben ovanför ytan för att hämta luft? Eller?

Det såg förfärligt ut så när jag kom hem *mailade jag till PUB (national water agency, som är en del av miljödepartmentet, typ) och samma dag fick jag svar. Entreprenören som fixar i kanalen har lovat att göra vad de kan för att rädda fiskarna till djupare vatten.

Jag såg hur en stor fisk blev ”räddad” av en man med grävskopa, fast när han virade in firren i tidningspapper förstod jag att det nog snarare var familjens kvällsmat som var räddad!

Nåja, idag gick jag längs kanalen igen och fiskarna var borta. Några flöt omkring döda, några simmade omkring i den rännil som nu fanns längs med ena sidan av kanalen. De flesta var förhoppningsvis flyttade nedströms där vattennivån är normal.

*Mitt slutbetyg i engelska på gymnasiet var en femma – Hur gick det till, jag är helt uselmegasuperkass på att formulera mig på engelska. Läsa är lätt, förstå talad ”engelsk” engelska är OK, men formulera mig fint kan jag då INTE! Jag visste inte ens hur jag skulle börja ett formellt brev. Hi? Hello? Dear?

Best regards Camilla

Renlighet

Allt är relativt. Vi tycker att det fokuseras mycket på renlighet här och att man inte ska skräpa ner. Här känns rent även med svenska mått mätt. Jämför man med grannländerna, Malaysia och Indonesien så vet jag inte vad man ska säga… I Singapore får man inte kasta något skräp alls på marken, i grannländerna förvarar man soporna i rännstenen!

 

      Skura trottoarer är  viktigt…

 

 

 

 

Men tydligen är här inte så rent som här en gång varit, nya generationer kanske prioriterar annorlunda? Så för säkerhets skull har man tillsatt ett nytt departement, Departement of Public Cleanliness, för att se till att offentliga platser hålls rena och skräpfria. De har nu beslutat att det ska sättas upp övervakningskameror på speciellt utsatta ställen, till exempel platser där många tenderar att kasta sina cigarettfimpar!

Här finns också en organisation, RAS= The Restroom Associaton, som tycker att offentliga toaletter ska ha ett obligatoriskt graderingssystem (Happy toilet) som visar hur fräsch/ofräsch toan är. Ett liknande system finns ju på matställena, de är graderade från A, som är bäst, till D som i diarré!

Håll Singapore rent!

Varje dag samlas löv och annat skräp upp i Singapore River: