Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Lund, ljuva Lund!

Hade väl inte tänkt blogga från Lund, men är man beroende så är man!

Igår fick vi en heldag med båda barnen som hade fixat en mysig välkomstfrukost till oss. Aldrig har väl Lingongrova och Prästost smakat så gott! Idag är de tillbaka i vardagen med jobb och plugg medan vi dräller omkring och super in lundaatmosfären.

Här är det sig likt, domkyrkan står kvar, studenterna solar/pluggar i Botan och alla cyklister fortsätter att cykla helt ovetande om gällande trafikregler…
Plötsligt njuter man av sådant man tidigare bara tagit för givet, som familjemiddag med blommig falukorv , krispig morgonluft och att cykla (men var är mina vantar)! Det är fint!

Nio månader!

Nio månader i Singan har gett mersmak, så vårt sabbatsår kommer att förlängas något… Men i januari 2013 är tanken att jag ska vara tillbaka på jobbet i Lomma. Tur att man har ett jobb att komma tillbaka till, ett kul jobb dessutom!

Idag åker vi till Sverige på s e m e s t e r (hehe, semester ifrån vad kan man undra)! På knappt tre veckor ska vi hinna njuta av barnen IRL istället för via SKYPE, krama hela tjocka släkten, träffa vänner vi inte sett på en evighet, umgås och uppdatera oss med senaste skvallret både på jobbet och i vardagen! Jag tänker även passa på att njuta av total tystnad (det finns inte här, inte ens i skogen där cikadorna låter ungefär som när man sågar i metall) och dricka gott kranvatten! Det är kanske dumt att säga det, men jag tror (på fullt allvar) att det ska bli skönt att få frysa lite också…

Till hösten ska vi… ja vad ska vi göra till hösten? Ingen som vet, inte vi heller! För den som vill besöka oss i Singan brinner det i knutarna! Vi lämnar lägenheten i mitten av oktober, men fram tills dess står vårt stengolv med två tunna madrasser till ert förfogande om ni så önskar, förutom en vecka i juli och en vecka i augusti då de redan är paxade!

 

SKOLAVSLUTNING

Idag var det läsårets sista dag på Svenska skolan, finns det något finare än en skolavslutning med söta barn som sjunger sommarvisor? Sommarlovskänsla i hela kroppen och bena blir fulla av spring!
Lite spring i benen kan vara bra inför kvällen, då vankas det finfin vårfest på The Lantern för drygt 200 personer med varierande relationer till olika svenskor i SWEA! Hoppas på hallaballoooo!

Och mitt i allt detta ska man hinna med GSS, Great Singapore Sale, rean med stort S alltså. OMG, det är mycket nu!

Modellbyggarna

Stadsplanerarna här i staden, URA eller Urban Redevelopment Authority som de heter, verkar ha barnasinnet kvar och frossar i att bygga modeller. En stor utställning visar upp alla möjliga vyer över landet. Det finns detaljerade modeller över centrala Singapore där varje hus är en naturtrogen kopia av hur det ser ut i verkligheten. Ett annat modellbygge visar hur det kommer att se ut om några år med exempel på vilka hus som kan tänkas byggas och var.

Faktiskt ett rätt trevligt sätt att visa hur staden utvecklas och hur det ser ut lite gran från ovan.

Man kan titta på hur ens eget hus ser ut i ett lite annat perspektiv. Här bor vi!

Fast, huset är precis ommålat i en lite gråare färg, så det är väl dags för URA att ta fram penseln och justera. Flodens färg stämmer inte riktigt heller, olika bruna nyanser är den i verkligheten 🙂

Centrala Business Distriktet CBD är en utmaning även för modellbyggare antagligen.

Och mycket större ska CBD bli om inte ekonomin plötsligt får ”grekfrossa” eller nåt. Alla omålade klossar är förslag på nya byggnader som de skulle kunna se ut om ett antal år.

Eftersom landet inte är så stort finns också en modell över hela Singapore med varje hus i form av en liten träkloss, dock utan detaljer. Lite reklam för shoppinggator och annat har man också lyckats sätta dit i en lite annan skala…

Många kablar, ingen uppkoppling

Internetuppkoppling är snart lika viktigt som vatten och el, men det har inte alla fattat än tror jag. Ja, det platsar nog fortfarande på listan över I-landsproblem, men kanske blir det snart helt enkelt bara ett problem…

Nu har vi varit utan Internet i lägenheten i över 4 veckor. En switch är sönder i huset där vi bor. Allt är så vist ordnat så att ingen är ansvarig och ingen riktigt bryr sig. Fyra veckor och inga protester hjälper. Någon har bara beställt nätet och Någon har bara installerat det och nu när det är så gammalt att det är antikt (ca 6 år eller nåt) förstår Någon ingenting. Samtidigt läser man i tidningen att en operatör här i staden hade 1 timmes avbrott och att det var tillräckligt för att det skulle bli stora rubriker, TV-inslag och ursäkter.

Ja, ja under tiden är det surfande ute i friska luften som gäller. Om inte annat kan man ju titta på utsikten istället.

Nu har vi dessutom fått ytterligare ett nät installerat. Ett fibernät ända in i lägenheten. Men någon uppkoppling är nog inte att fundera på. Minst en månad efter beställning och troligen bindningstider som är lååånga. Lustigt nog är det OpenNet som installerar fiber. Samma namn på företaget som jag jobbar en del med när det gäller fibernät i Ystad. Bara namnet som är samma, annars har de inget med varandra att göra. Singapore har legat efter när det gäller fibernät, men satsade stora pengar på att komma ikapp och nu påstås 95% av alla ha möjlighet att koppla upp sig med fiber. Det är ju så mycket enklare att bygga nät när det är så tätt mellan kunderna. Singapore är dubbelt så stort som Ystad till ytan, men nästan 200 gånger så mycket folk…

Asian Civilsations Museum

Jag kan inte stoltsera med några digra historiekunskaper och kan inte riktigt förstå tjusningen med muséer heller. Men i drygt 30-gradig värme och strålande sol kändes plötsligt Asian Civilisations Museum, ACM, väldigt lockande!

Tänkte att det kunde vara mycket folk en lördag, kom dit och såg att var ”Öppet hus” med gratis inträde – men antalet besökare var, trots detta, relativt få. Vi hoppade på en guidad visning (gäsp), vallades runt en och en halv timma och lärde kunde lärt oss massor om olika kulturer och religioner i Asien, med fokus på de olika etniska grupper som finns i Singapore. (Det där med olika grupptillhörigheter är jag däremot intresserad och fascinerad av!)

Eftersom jag stundtals tappade fokus och glömde lyssna på guiden vet jag inte vad jag har fotat, men det fanns en väldans massa gamla och fina? artefakter att titta på!

Finfina figuriner!

  

Utanför ACM bjuds det ibland på underhållning och musik. En period kunde man ägna sin fredagslunch åt att lyssna på jazz. Tyvärr registreras jazz som oljud i min hjärna, så jag avstod!

 

Kul i KL!

5,5 timmars behaglig bussresa med Marina för att göra KL på ett dygn och sedan ta bussen tillbaka till Singan. Varför inte, lixom?

KUL: Att resa är bland det roligaste jag vet. Här var det svårt att se sig mätt på alla vackra tyger! Eller rättare sagt: Det gick inte att se sig mätt, man var var tvungen att köpa lite också…

  

KUL I MÅTTLIGA DOSER: Säljarna i Chinatown ”Special price for you young ladies, cheap cheap!

“KUL”: Lilla söta biljettförsäljerskan I Twin Towers som tyckte att jag skulle köpa biljetter för seniorer (55+)… I det läget kunde jag glatt svarat ja och sparat en slant, istället blängde jag på henne tills hon insåg sitt misstag och tog fullt betalt!
Till de ca 450 meter höga tvillingtornen kan man köpa biljetter till olika turer jämnt fördelade under dagen, allt är mycket välordnat och det släpps 800 biljetter/dag. Stopp ett är på bron mellan tornen på 42:a våningen och stopp två är på näst översta våningen.
Där är det bättre att njuta av utsikten än att stå och fundera över vad som skulle hända om det blev ett jordskalv…

MINDRE KUL: Jamek Moskén. Inget fel på moskén i sig, men alla besökare måste sätta på sig lånekläder för att visa sin respekt – effekten blev den motsatta! Klädda som en filur ur Harry Potter respektive en påskkärring var det väldigt svårt att vara seriös!

  

Att köpa sig en bilrättighet på auktion!

Det finns många sätt att kontrollera bilbeståndet i ett land och samtidigt dra in lite pengar till statskassan. Här i Singapore har man valt att ha auktion på bilrättigheter. För att få lov att ha en bil i 10 år måste man lämna ett bud på att få köpa ett tillstånd. Antalet tillstånd bestämmer staten för att på det sätt kunna hålla nere antalet bilar och förhoppningsvis tvinga fler att ta buss, tunnelbana eller taxi (som är billigt!) istället. En viss årlig ökning är planerad, men just är efterfrågan stor och priserna är ”all time high” senaste månaderna. Det är inte heller många fordon som slipper undan. Enda undantagen är bussar och räddningsfordon.

Tillstånd söks i några olika klasser, som bland annat är beroende på hur stor motor bilen har. Storbilsklassen är dyrast och senast kostade ett tillstånd nästan en halv miljon kronor! Inte undra på att bilar är dyra här. Minst dubbla priset mot hemma i Sverige. Ändå säljs det många dyra bilar. Ferrari säljer tex bättre än Skoda och bilval verkar smitta i närområdet, eller hur? 🙂

Vi har ju ingen bil och inte heller några problem med auktionspriser, export och annat. Vi går istället, även om värmen gör sitt för att stoppa sådana vanor!

En annan effekt av systemet är att när tillståndet sedan går ut efter 10 år har man i princip två val: skrota bilen eller exportera den (till exempel till Malaysia som ju också har vänstertrafik). Singapore är därför väldens näst största exportör av begagnade bilar (Japan är större, de har också ett speciellt system som gör att export är bättre än att sälja inom landet). Det finns också en möjlighet att betala för ett nytt tillstånd i fem år till, men efter det är det bara skrotning som gäller!

En anledning till systemet är, förutom att hålla nere antalet bilar, att ha så nya och miljövänligare bilar i landet. Gamla miljöförstörande bilar exporteras alltså till andra mindre nogräknade länder!! Hmm…

Systemet gör också att det nästan inte finns några gamla veteranbilar på gatorna. Enda sättet att registrera dem är via en speciell veteranklass med billigare avgifter, men då får man bara köra bilen 28 dagar om året! Någon har satsat på detta i alla fall:

Undrar vad Raffles skulle tyckt om ett sådant här system?

Fossila bränslen?

När man handlar i snabbköpet behöver man varken packa upp eller ner sina varor från bandet. Man kan ställa upp hela korgen så plockar kassörskan upp, scannar in priset och packar ner varorna i en plastkasse som kostar gratis! Och det handlar inte om EN plastkasse, oftast inte heller om två eller tre, utan om många plastkassar. En för varje typ av vara, så att mejerier hamnar i en, frukt i en, konserver i en, flingor i en – så, ni förstår, det blir många plastkassar!

En del kan man ha som soppåsar, men vad gör man med resten? Och hur är det med miljötänket? Jag läste att Miljödepartementet nyss föreslagit att butikerna ska börja ta betalt för sina plastkassar, då nöjer sig folk kanske med det antal kassar som verkligen behövs för att frakta hem varorna. Att använda plastkassar är slöseri med våra fossila bränslen, men det stod att det krävs att man använder sin tygkasse 327 gånger för att väga upp den skada på miljön en plastkasse (som även används som soppåse) gör, allt enligt en studie gjord i Storbritannien.

Mot detta blev det förstås protester! Tänk om folk börjar slänga sopor omkring sig bara för att de inte har några soppåsar och hur ska man få hem maten från snabbköpet…