Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Kong Meng San Phor Kark See

Eller kmspks som man också kan kalla det. Ett stort men inte så gammalt buddhistiskt tempel i Singapore. Ligger lite utanför centrum och få turister hittar hit. Började byggas på 20-talet och har sedan byggts till med hjälp av allehanda donationer till att omfatta ett helt kvarter.

Vi hade sett byggnaden på håll innan, men var nyfikna och tog en närmare titt. Som enda tursiter inom synhåll kändes det lite som om vi kommit fel. Många tempelbesökare så här en söndag, men ingen som tittar snett på en om man går omkring och fotograferar istället för att be eller meditera. Vi blev till och med ”guidade” av en man som hade mycket att säga men som vi inte vet vilket språk han pratade, troligen en utpräglad ”singlish”… synd att vi inte förstod, för han hade nog något viktigt att säga om alla bilderna längs taken.

En stor gyllene stupa pryder också taket, en symbol för Buddhas upplysta sinne.

Chu van (eller svastika som vi i väster kallar den), symbolen för upplysthet, att ha uppnått nirvana, finns på många Buddha-statyer och pagoder. Symbolen kan användas för dem som har nått Nirvana.

Att bränna värdsliga papperskopior är en viktig del av att hedra närstående döda. Allt som personen kan tänkas behöva bränns i form av papperskopior för att personen ska få tillgång till dem. I dagens moderna samhälle behövs mycket: bilar, pengar, iPads, ja listan är lång. Kmspks är tydligen Singapores största ställe att elda dessa papperskopior på… flera ugnar fanns att tillgå. Bränningen har dock blivit så stor att resten av befolkningen klagar och det är ju inte direkt miljövänligt… Kan t.o.m kräva en del varningstexter…

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Visst har man förutfattade meningar, ingen tvekan om saken. Inför gårdagens utflykt med guidad tur på ön Batam i Indonesien var min gissning att det främst skulle vara medelålders kinesiskor med på resan. I själva verket var det ett kinesiskt par, fem filippinskor och så vi två svenskor… in alles nio personer alltså!

Helt fel uppfattning hade jag dessutom om själva ön, som jag trodde var en liten turistö… men Batam är stor som hela Singapore och har ca en miljon invånare. På hela dagen såg vi inga andra ”västerlänningar” (”västerlänningar” är inte rätt eftersom ”österlänningarna” (australiensarna) är minst lika vita som vi).

Det blev en trevlig, men annorlunda dag…

  • Stopp 1: En butik som sålde snacks
    av olika slag, jag nöjde mig med provsmakningen!
  • En av filippinskorna kommenterade
    guidens utseende med ”You fat”! Sant förvisso…
  • Stopp 2: Ett bageri, Starmoon Cake
    Lapis, som gjorde fantastiska, fina, goda och berömda ”lager-på-lager-tårtor”, allt enligt guiden. I en halvtom lokal utan en enda tårta i sikte, men fullt med tomma tårtkartonger i kyldisken, fick vi hälla upp vårt eget kaffe och provsmaka en mikroskopisk bit av tårtan!

Alla nio tårtbitarna ligger assietten som guiden håller i handen, ser ni dem?

  • Stopp 3: Ett tempel byggt 1999, det
    tredje templet jag besöker som påstås vara Asiens största… ·

  • Stopp 4: En restaurang med plats för några tusen personer, synd att vi bara var nio. God mat, fisk, friterad bläckfisk, kryddiga räkor, chillikrabba och sådana här filurer

som gick ner med lite chilisås!

· Att folk rapar högt efter maten kanske jag kan vänja mig vid, men här var det några som tyckte det var dags för lite tandtrådsskvättande! Blörk!

· Efter maten var det showtime, lite dans och en man som åt brinnande kol och tuggade i sig glas så det krasade om det. Inget märkligt alls…

  • Stopp 4: Polo-shop. Det stoppet kunde jag varit utan.
  • Stopp 5: THE shopping mall… men vi tog en promenad i stan, drack lite kaffe och sedan hamnade vi i mataffärens kex/choklad/nöt- hyllor. Tänk att det finns fler som kan står där och fundera över innehåll, priser och smaker… haha!

Här försöker Marina beskriva hur frukten k´dongdong (!?!?) smakar. Jag säger bara ättiksgurka!

Många intryck för hjärnan att sortera. Och vi hade inte bara tur med vädret, det blev en kul dag!

Shopping!

Har man världens bästa shoppinggata inom gångavstånd bör det hedras med ett litet inlägg (om ni inte tror på det så klicka här). Alla som har varit här har säkert sin bild av hur det är. Om det är många år sedan känner man troligen inte igen sig. Det rivs och byggs ständigt… jag var här på mitten av 80-talet. Det var en helt annan gata då. Det enda som är sig likt är Marriott-hotellets speciella torn, som nu knappt syns längre när bostadshusen skjuter i höjden.

Några få typiska ”shop houses” med sina passager under tak för fotgängare, finns faktiskt också kvar vägg i vägg med varuhusen. Annars är det mest sten och glas som gäller…

Orchard road är inte speciellt lång, bara drygt 2 km. En bred trottoar på ena sidan gatan verkar som byggd för shoppare, men om sanningen ska fram så är det tydligen taket på Stamford kanal som är en viktig del av regnvattensystemet (och som inte räcker till om det regnar för mycket…).

Det finns desto fler shoppingcentra, totalt 20-25 stycken med hundratals butiker i varje. Här finns allt från enkla ställen med små ”hål i väggen”-butiker fria från dyra varumärken (ja, Hang Ten har faktiskt hamnat i den kategorin nu till min fasa!)

till alla exklusiva kedjor där man bara blir insläppt om dörrvakten godkänner en…, som här i Takashimaya, största centret på Orchard.

Faktiskt kan man hitta lite gatuförsäljare på trottoarerna också. Tur att allt inte bara är exklusiv shopping.

 

Nyast och kanske mest exklusivt är ION-center som satsat på Gucci, Prada och annat på de 4 våningarna ovan jord och som består av ”vanliga”butiker på de fyra våningarna under jord. Precis som i en myrstack finns minst lika mycket för shopparen under marknivån. Vill man så kan man hålla sig under ytan och ta sig från centra till centra i de flesta fall. Det gäller att läsa kartor och fråga guiderna om man inte har lärt sig hitta bland tex IONs ca 300 butiker. Efter ett besök kanske man ser ut som konstverksfigurerna i entrén.

Ska man fotografera själva gatan gäller det att passa på när det är grönt på något av de få övergångsställena. Gatan syns knappt för alla träd. har man riktig tur, som på bilden, lyckas man fotografera en Saab! En riktigt sällsynt företeelse. Det säljs 4 gånger fler Ferrari än Saab i Singapore!

En liten förbudsskylt kan man alltid hitta. Orchard är ju en del av Singapore!

Sämst!

Bloggen är helt j…a omöjlig, man kan inte redigera text, inte lägga in bilder och inte själv bestämma när man vill publicera. Det är detta som ger mig gråa hår… släng dig i väggen one.com! GRRR!!!

Förvånad?

Nej, man kanske inte förvånas längre, men ibland höjer man lite på ena ögonbrynet!

Katter med ”knorr” finns det gott om här. Tydligen är det så att många vildkatter i Asien har en genetisk defekt som gör att deras svansar blir korta och lite krokiga. Här finns en del vildkatter, men de är inte speciellt vilda. Snarare kastrerade, öronmärkta, välgödda och relativt tama…

Drickbara viner som man har råd med, låter som en bra affärsidé. ”Bag in box-viner” har inte kommit hit, billigaste vinet här kostar nästan 100 kr per flaska!

Hundarna i vårt kvarter verkar ägas av lite udda människor, eller är det normalt att köra hunden i barnvagn och placera den vid bordet när man är på restaurang?

” We are going to the beach, please put on your munskydd så du inte smittar någon med din förkylning ”

Reklam för malmöföretaget Hövding i centrala Singapore! Text på
svenska och DANSKA!

Censorer vid golvet i hissarna. Vad varnar de för om inte urin! Kissa i en hiss, hissen stannar och du får snällt invänta polisen. Men VEM kommer på tanken att kissa just i hissen? De flesta offentliga toaletter är 100 gånger fräschare här än i Sverige!

IKEA säljer snaps, vodka m.m men inte till vem som helst!

I Sverige verkar många höjt på ögonbrynen åt Björn Ranelids intrång i melodifestivalen…

Flygshow

Efter att ha varit i metropolen Ljungbyhed några gånger på flygshow får man inte missa chansen att se Singapore Airshow, som är Asiens största i sitt slag (det går alltid att hitta något litet rekord om det handlar om Singapore 🙂 ). Två dagar av showen var för vanliga Singaporianer, då handlade det en hel del om att slussa in de 50 000 besökarna per dag på ett smidigt sätt. Alla som kom med allmänna kommunikationsmedel skulle köras med bussar ut till mässområdet. Det gick över förväntan smidigt. Sen skulle alla 50 000 igenom säkerhetskontroll à la flygplats… gick väl ändå OK får man säga (och allt måste ju vara under tak så ingen dör av värmeslag). Singaporiansk logistik är faktisk rätt bra de flesta gånger (även om vissa Asiater tränger sig värre än, ja ni vet vad… ).

Väl inne på flygshowen fick man njuta av häftig flygakrobatik, som tex kungliga australiensiska flygvapnet som imponerade ordentligt (även om planet nederst i sista raden låg flera meter fel…).

I jetklassen var det Malaysiska flygvapnet som stod för underhållningen som troligen hördes över halva Singapore.

På landbacken kunde man också roa sig med att säga farväl till jumbon, som nu ska pensioneras som plan (i alla fall på Singapore Airlines).

Eller om man ville köa ytterligare kunde man fotograferas i försvarets flygplan i värsta ”Top Gun” stil.

En vanlig mässhall fanns också, som fyllde sin funktion under de dagar då mässan var för branschfolk. Helt packat med folk var det ändå på denna familjedag! Jag besökte förstås Saabs monter för att se vad min uppdragsgivare sysslar med egentligen. Givetvis skulle folk fotograferas med Svenskarna som bemannade montern! Visst de ställde upp pliktskyldigast, men tänkte nog att det inte var det som de kommit dit för att göra…

FRUKTansvärt gott

Och nyttigt. Bra kombo! Så mycket god
frukt det finns, drakfrukt till exempel. Röd eller vit, att den vita ligger till höger ser väl alla?


Eller?

Fast nu tror jag att alla ser det!

Drakfrukt är en sötsyrlig kaktusfrukt med massor av C-vitaminer, kostfibrer och små kärnor som krasar som vallmofrön när man tuggar. Den röda smakar lite mer och innehåller dessutom massor av antioxidanter (som är så inne nu).

För er som inte varit i slagsmål med en drake kan jag berätta att det är just en drakfrukt som kommer ur drakens mun när all eld tagit slut. Allt enligt en asiatisk legend.

Väljer man att tro på alternativmedicinare i stället för legender så kan man med fördel välja att äta mangostan , då den sägs både förebygga och bota massor av (alla?) sjukdomar!

Fast man kan också äta den för att den är god, det svartlila skalet lossnar lätt och man kan mumsa i sig de små vita klyftorna.
Tydligen sitter det mesta av nyttigheterna i skalet – som man inte äter!

Så dagens tips får bli: Vill du bli/förbli frisk så drick mangostanjuice, för
då får du i dig både frukt och skal! Själv ska jag dricka något annat gott, det är ju lördag!

Foodwalk

Varje torsdag kan man gå en guidad tur i området Joo Chiat, det är Tony Tan som äger Betel Box hostel som är mannen bakom äventyret. Vi testade detta igår och efter en kort presentation var det dags att börja äta av de lokala delikatesserna: wing beans, laksa, sötsur kyckling, räkor i sambal, fish curry, dumplings, porkbelly och förstås chillikrabba var några av rätterna.

Ett 20-tal rätter testade vi nog och allt var sååå gott, men godast var den superstarka fish cyrryn och faktiskt även pork bellyn.

Medan vi åt pratade Tony, det var liksom lite hans grej – att prata! Bland annat berättade han att den svarta kycklingrätten var kryddad med någon svart nöt som är mycket giftig om den inte mals och förvaras i aska tillräckligt lång tid. När vi var mätta som på julafton var det dags att ge sig på de färgglada desserterna, kakan med ananasmarmelad var ”godast”. Fast sagogryn med yoghurt och farinsocker var också, tja ätbart…

Med palt-koma skulle vi sedan vallas runt i området, Tony hade så mycket att berätta och vi lyssnade intresserat, inga ämnen tycktes vara tabu. Ganska snart var det dags för ett matstopp i en fruktaffär där det blev provsmakning förstås, chico, guava och loco (ingen susning om hur det stavas eller vad de heter på svenska) var nya bekantskaper.

Sedan fortsatt guidning och ett nytt matstopp för lite vietnamesiska vårrullar. Med lite god vilja och en skvätt chilisås gick det att trycka ner en sådan också.

Och Tony hade mer att berätta…om HDB-lägenheter, hur det är att bo hemma när man är nästan 40 år, varför det varit tuggummiförbud i Singapore, vilka brott som leder till hängning, hur värdefulla byggnader skövlas för att ge plats åt shoppingcentra, varför vildkatterna ofta har kort svans, att Scientologer och Jehovas Vittnen inte får finnas i landet, hur Bon Jovi inte kunde ge konsert här eftersom det var förbjudet med så långt hår på killar, om värnplikt, om homofobi… ja Tony Tan är mycket kunnig och berättar på ett fantastiskt sätt, med mycket självdistans, om allt man kan tänkas vilja veta. Som avslutning visade han ett klipp av hur det går till när folk som dömts till piskrapp får sitt straff! Nu! Här! I ett civiliserat land! Eller?

När klockan var 01.15 tyckte han att vi verkade fullärda och tackade för sig! Vilken kväll!

För er som funderar på turen: http://www.betelbox.com/tour-food.htm

Mitt på dagen, mitt i veckan

Idag har vi inte gjort många knop… Vid lunchtid bestämde vi oss för att gå till Chinatown för att äta och lämna in min jeanstunika för att få den insydd, jag vill poängtera INSYDD! Brukar lämna saker till en sömmerska där, så syr hon om och fållar dukar m.m. efter mina önskemål.

Fast idag gick något galet trots att jag hade tråcklat där hon skulle sy. Så nu får jag välja om jag ska ha tunikan på mig eller om jag vill kunna andas!

Till lunch var vi sugna på bagels från Starbucks, men kunde inte komma på ett enda Starbucks just i Chinatown. Istället hamnade vi på Pinnnacle Foodcourt, där är himla fräscht och det finns mycket god mat.

Även idag blev det nudlar (varför inte liksom?) och en kopi, kaffe med kondenserad mjölk. Sött så det förslår!

I många bostadsområden finns det utegym och jag måste alltid prova..

Vi tog närmsta, men inte lättaste, vägen hem över Pearls Hill. Vackert men svettigt!

Skola

Singapores skolor sägs vara bland de bästa i världen, 5:e plats enligt senaste PISA- studien, där Sverige hamnar på 19:e plats. Men Lomma kommun blir då och då framröstad som Sveriges bästa skolkommun av läraförbunden, då äter vi tårta i personalrummet medan vi klappar oss själva på axlarna 🙂

Här i Singapore startas skolor och hjälpprogram för elever i behov av särskilt stöd, men elittänket är starkt och jag har länge funderat över var elever med utvecklingsstörning går i skola. Så idag har jag, tillsammans med en kollega från Svenska skolan, gjort ett studiebesök på Metta School.

Metta School är en SPED-school för elever med MID…alltså en SPecial EDucation School för elever med Mild Intellectual Disabilities… alltså en specialskola för elever med lindrig utvecklingsstörning och/eller autism… alltså IQ 50-70. Med en munk som högste chef!

Tanken var att besöka de äldre klasserna, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig så vi hamnade i en förskola med barn i åldern 4-6! Intressant det med.

I Sverige jobbas det hårt för integrering av barn i behov av särskilt stöd, medan det här ses som helt naturligt att göra olika grupper utifrån elevernas olika behov redan i förskolan. (Lärarparentes: Inkluderingstanken tror jag inte ens finns, eleverna tränas hårt för att ”passa in”.) Men på Metta School fick man ändå positiva vibbar, verksamheten var strukturerad, byggde på barnens starka sidor, det fanns mycket personal och målet var att eleverna efter avslutad skolgång skulle klara av arbetslivet.

Som förälderkan du välja att ha ditt barn integrerat i kommunal skola, men då får du själv betala en assistent om det behövs. Du kan dessvärre också välja att ha ditt barn hemma, för skolan är inte obligatorisk för barn med utvecklingsstörning!