Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Oljefyndigheter

Det är visst inte meningen att vi ska få njuta av att bada i havet… sist var det maneter och dessförinnan var det strömt och höga vågor på grund av monsunen och nu är det små oljeklumpar i strandkanten man får se upp för!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hade visserligen hört att 17% av all världens olja fraktas i sundet här, men då hade jag mer tänkt mig oljetankers – inte löst i havet. Det är lätt att förstå hur förödande detta är för djurlivet, oljan sitter som tuggummi och måste tas bort med lösningsmedel.

 

 

Bortsett från oljan så är vi helt nöjda, inga farliga djur har heller attackerat mig nattetid…

Vi har kommit till Nirwana!

Wikipedia säger:  ”Att uppnå nirvana är detsamma som att bli upplyst eller uppvaknad. Man uppnår nirvana genom att handla rätt, och att handla rätt inom buddhismen är att följa fem enkla moralregler: att inte skada eller döda, att inte stjäla, att inte vara otrogen, att inte ljuga och att inte använda droger. ” Ganska enkelt kan tyckas, men om möjligt ännu enklare var det att ta sig till Nirwana Beach Club på Bintan i Indonesien. Vi lämnade Singapore med båt 11.10 och var framme 10 minuter före avgångstid!

Bintan är en riktig turistö som lockar både solbadare och golfare. Men man får inte någon indonesienkänsla (utom möjligen i båtterminalen där vi ombads lämna dricks till visumkillen som tack för att han fixade vårt visum…), resorterna ägs av singaporianer och valutan är singdollar!

 

Vår plan för de närmaste dagarna är att sola, bada och läsa och det finns här förutsättningar för, stränderna är fina och vattnet kristallklart? Hoppas att vår enkla bungalow (med inte helt tätt trägolv!) är småkrypsbefriad så jag slipper nattliga nojor…

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Visst har man förutfattade meningar, ingen tvekan om saken. Inför gårdagens utflykt med guidad tur på ön Batam i Indonesien var min gissning att det främst skulle vara medelålders kinesiskor med på resan. I själva verket var det ett kinesiskt par, fem filippinskor och så vi två svenskor… in alles nio personer alltså!

Helt fel uppfattning hade jag dessutom om själva ön, som jag trodde var en liten turistö… men Batam är stor som hela Singapore och har ca en miljon invånare. På hela dagen såg vi inga andra ”västerlänningar” (”västerlänningar” är inte rätt eftersom ”österlänningarna” (australiensarna) är minst lika vita som vi).

Det blev en trevlig, men annorlunda dag…

  • Stopp 1: En butik som sålde snacks
    av olika slag, jag nöjde mig med provsmakningen!
  • En av filippinskorna kommenterade
    guidens utseende med ”You fat”! Sant förvisso…
  • Stopp 2: Ett bageri, Starmoon Cake
    Lapis, som gjorde fantastiska, fina, goda och berömda ”lager-på-lager-tårtor”, allt enligt guiden. I en halvtom lokal utan en enda tårta i sikte, men fullt med tomma tårtkartonger i kyldisken, fick vi hälla upp vårt eget kaffe och provsmaka en mikroskopisk bit av tårtan!

Alla nio tårtbitarna ligger assietten som guiden håller i handen, ser ni dem?

  • Stopp 3: Ett tempel byggt 1999, det
    tredje templet jag besöker som påstås vara Asiens största… ·

  • Stopp 4: En restaurang med plats för några tusen personer, synd att vi bara var nio. God mat, fisk, friterad bläckfisk, kryddiga räkor, chillikrabba och sådana här filurer

som gick ner med lite chilisås!

· Att folk rapar högt efter maten kanske jag kan vänja mig vid, men här var det några som tyckte det var dags för lite tandtrådsskvättande! Blörk!

· Efter maten var det showtime, lite dans och en man som åt brinnande kol och tuggade i sig glas så det krasade om det. Inget märkligt alls…

  • Stopp 4: Polo-shop. Det stoppet kunde jag varit utan.
  • Stopp 5: THE shopping mall… men vi tog en promenad i stan, drack lite kaffe och sedan hamnade vi i mataffärens kex/choklad/nöt- hyllor. Tänk att det finns fler som kan står där och fundera över innehåll, priser och smaker… haha!

Här försöker Marina beskriva hur frukten k´dongdong (!?!?) smakar. Jag säger bara ättiksgurka!

Många intryck för hjärnan att sortera. Och vi hade inte bara tur med vädret, det blev en kul dag!

Jakarta

Först av allt: Vi, du, jag och alla, måste hjälpas åt att bekämpa fattigdomen! Såhär får det inte vara, men vad kan vi göra? I en stad som Jakarta måste hela infrastrukturen förändras och det är ju inte gjort i ett kick!

Vi har ett fadderbarn i Indien, det känns bra och hjälper förhoppningsvis honom till en bättre framtid, men det känns ganska otillräckligt, som en piss i Mississippi… Hela världen är full av människor som lever i misär!

Många av dem finns i Jakarta som är världens näst största stad (tvåa efter Tokyo) med 30 miljoner invånare! En kaotisk stad full av leende och vänliga människor…

Avgaser ger smog, smog ger kli i halsen – inte bra!

Kissa i kors har jag hört talas om, men inte kissa i korsningen? Mitt i rusningstrafiken stannar han bilen, kliver ur och ställer sig och pissar – inte heller bra!

Sunda Kelapa Harbour, här har tiden verkligen stått stilla. Hamnen är full av skonare byggda av det sjöfarande Bugisfolket.

 

På det fina torget, Fatillah Square i Kota (Gamla Stan), finns det anrika Cafe Bativia med väldigt gott kaffe (det ska det väl vara på Java?). Man kan också hyra sig en riktigt tjusig gammal cykel för 20 kronor eller varför inte gå in i Musholan och be en bön…

Nästa turistattraktion i staden utan turister… Freedom square med obelisken Monas, 137 m hög och kupolen är täckt med 33 kilo guld. Elaka tungor säger att den byggdes som en fallossymbol för Sukarno, Indonesiens förste president. För att komma dit ska man först ta sig över vägen, vissa vägar var så trafikerade att vi inte kunde ta oss över! Tror inte det finns någon ”Herr Gårman” i hela stan!

Här har dessutom någon gök kommit på att bygga shoppingcentra som är så flotta och eleganta att man häpnar, med hela restaurangområden i olika teman, där endast en bråkdel av den inhemska befolkningen kan handla (resten blir inte ens insläppta!) Även här verkar det saknas turister…

Några gladde sig åt regnet, fattiga barfotapojkar hyr ut sina paraplyer till folk som ska ta sig över parkeringen!

Nasi Goreng i storgrytan! Tydligen ett poppis ställe, där var alltid lång kö! Fast vi avstod, ”diskar” gör man i hinkarna till höger… Vi hittade några trevliga restauranger, men eftersom Indonesiens befolkning är muslimer serveras här ingen alkohol. Är man riktigt ölsugen kan man bege sig till backpackergatan Jalan Jaksa, där man till och med kan bli serverad drinkar!

___________________________________________________________________

Här nedan har jag samlat några olika gatubilder:

Pojkar på flak, hink över huvudet för att inte bli blöt i håret?

En vanlig ”trottoar”, man får se var man trampar!

Sophög i rännstenen.

MC-förarna kör på trottoaren om det är för lång kö på vägarna!

Någon tuk-tuk, eller bajaj som det hette här, åkte vi inte!

Tung last ska snabbt över vägen!

Marknad/fruktförsäljning mitt i trafiken!

Nu återstår bara att hålla tummarna för att inget av de 50 myggbetten orsakats av en denguemygga…

Balibilder

Så var Baliresan till ända, imorgon åker vi hem. Hem till Singapore alltså, fast där har vi å andra sidan inget hem utan ska återigen bo på hotell! Well, well…

Bali har överträffat alla förväntningar! Vi började på Kuta beach, där alla kutar omkring och allt händer överallt hela tiden.

Sedan fortsatte vi till lavastranden Lovina (Kalibukbuk) på nordkusten. Där var allt lugnt och stilla, väldigt få turister. Mycket trevligt, bortsett från alla envisa säljare!

Avslutningsvis stannade vi 2 nätter på Jambaran beach, superhärligt och mysigt med boende och restauranger direkt på stranden.

Bilderna visar:

1. Apa vid Uluwatutemplet, varken aggressiv eller närgången som aporna i Singapore.

2. Finklädda hindukvinnor som bär på offergåvor.

3. Mangosäsong och massor av mangos till salu! (eller vad heter mango i plural?)

4. Ful fisk och fin fiskarhatt.

5-6. Risfält bland bergen.

7-9. Mycket tidig morgon i Lovina.

10. Vulkanen Gunung Agung och en kopp balinesiskt kaffe med kondenserad mjölk. (prisuppgift till Jane: ca 8 kronor)

11. Hysteriskt överbefolkat strand i Sanur en söndagseftermiddag. Där vi (vår hyrbil) även blev inparkerad av scootrar, trots att vi betalat 2000 Rp (1.80 kr) i P-avgift!

12: Tappra fiskare i Jimbaran somförsöker få ut båten trots att det är kingtide- springflod i kubik, typ!

Surf och jordbävning

En ganska nervös start på dagen med ett bokat nybörjarsurfingpass framför oss. Vad hade vi gett oss in på? Tänkte att vi skulle höja medelåldern på eleverna med flera decennier. Blev hämtade på hotellet. Tänkte att han som hämtade inte skulle leta efter några gamlingar, så vi var snabba att ge oss till känna när UP2U surf dök upp… Väl på plats var det inte så farligt. Inte tonåringar de andra eleverna heller och en gammal inbiten aussie som ledare.

Allt startade med torrsim på land (bokstavligen!), vilket var väl så jobbigt. Allt går ju ut på att resa sig från magliggande till stående på 1 sekund. Inget man tränar på varje dag precis. Sen bar det iväg ut bland vågorna. Bara att ta sig förbi de innersta vågorna är ett äventyr och kräver timing för att inte få brädan i huvudet. Att surfa liggande var överkomligt och inte så dumt det heller, men att ställa sig var svårare. Efter en timme lyckades jag i alla fall stå ett par sekunder och det var värt mödan! Efter avslutat pass förstod vi att mödan bestod i skinnflåddhet och en grym träningsvärk. Men kul var det!

När vi stod och pustade ut på stranden började marken skaka. Trodde först det var trötthet, men insåg att lokalbefolkningen började titta sig omkring lite undrande. En tog upp sin telefon och konstaterade att det var en jordbävning, men att det inte fanns någon tsunamivarning. Han trodde dock att det bara var de lokala vulkanerna som ibland ger småskakningar. På stranden var det i övrigt lugnt. Når vi sen kollade på Internet förstod vi att det var en jordbävning precis utanför Bali med 6.2 i styrka. Ett 50-tal skadade av nedfallande takdelar och annat (som inte är svårt att tänka sig med tanke på hur vissa hus ser ut). Detta enligt tidningarna, det var inget vi märkte något av. Några timmar senare var det dags igen för ett mindre skalv. Denna gång bara 4,9. Alla på hotellet sprang ut och vi följde efter. Inget mer hände som tur var.

Scooter, eller?

Skillnaden mellan mod och dumdristighet kan vara hårfin, att köra moped på Bali får nog räknas till det senare så det ska vi inte göra om…

Ooops – där kommer en ko, tupp, apa eller annat djur!

Hoppsan – där cyklar ett barn rakt ut i gatan!

Hjälp – vissa motorcyklister kör mot trafiken för att komma snabbare fram!

Stanna – jag måste fota!

Akta – bäst att släppa fram mopeden med en mamma och tre barn utan hjälmar!

Jaha – när trafikpolisen räcker fram en knytnäve och viftar med fingrarna ska jag köra!

Hello – massa fnittriga ungdomar som samlar mod för att säga ”hello”till de bleka turisterna!

Swisch – omkörd igen!

Tuuut – bra att ni tutar innan ni kör om på insidan!

Dessutom lurar David mig och säger att det vi hyr är en mopeder, men de går alldeles för fort för att vara en mopeder!

Men vi klarade oss galant och tog oss till Uluwatutemplet som hänger ut över en klippa och såg en massa lekfulla apor. Körde sedan vidare till Jimbaran Bay där vi följde Dahléns tips och åt supergod fisk på en strandrestaurang.

Höstlov på Bali

Jag har, efter 8 veckors ”hårt” arbete, höstlov. Så nu är vi plötsligt på Bali, tjolahopp!

Här är det fullt ös, trots att det borde vara lågsäsong. Människor, bilar, hundar, motorcyklar och turister i fula Bintang-linnen, huller om buller överallt, tjolahej!

Men det känns som trevlig omväxling till det städade S´pore. Servicelägenheten har vi sagt upp i väntan på arbetstillstånd. Det är faktiskt billigare, och det gillar vi som är ekonomiska (möjligen snåla?), att semestra på Bali än att bo i Singapore! Tjolahoppsansa!!

Ytterligare ett tecken på vår ekonomiska sida är att vi igår drack ett balinesiskt vin till maten, Hatten´s Aga White, med en HINT av citrus! Jo,jo, ingen tvekan om att det skulle passa till fisk och skaldjur –CITRON gör ju det!