Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Jättarnas dag!

Vi är tillbaka i Palma, skolstarten är avklarad och vardagslunken återfunnen. Det känns bra! Efter en hel natts ihållande regn är dessutom kvicksilvret i termometern på lagom nivå! Typ 24 grader!

Igår var det fullt av dansande jättar på stan! Och rosa elefanter!
Nej då, inga elefanter, bara jättar.

Det här med jättarna är en gammal mallorkinsk tradition, några av dem dyker upp vid diverse festivaler men nu var det parad genom centrum för dem alla! Troligen startade jättetraditionerna i Soller redan på 1600-talet, men först på 1900-talet gjordes jättarna människolika.

Det var förresten inte bara jättarna som var utsläppta, utan även några ”bigheads”… 

Cabrera

På den femte största ön i Balearerna, Cabrera, kan man höra historiens vingslag, njuta av vacker natur, vandra, bli rädd för närgångna ödlor, snorkla och bada i Blue Cave. Bland annat. Om man, som vi, åker dit en dag när det är 35 grader varmt känns allt annat än bad och snorkling övermäktigt!

Blogginlägget publiceras, pga ovan nämnda värme som gör att ALLT går går i u l t r a r a p i d, cirka en vecka för sent och bilderna får tala för sig själv:

Olé!

Flamallorca, alltså flamenco på Mallorca.

 

Vi tog oss, med viss möda i 35 graders värme, till Teatre Sans, där vi hade biljetter till en flamencoföreställning. Ett infall och vi visste inte vad vi skulle förvänta oss – men så häftigt!

På en litenliten bakgård samlades vi först, nästan 50 personer, för att njuta av vin, tapas och gitarrspel.

Sedan var det dags. Jäklar i min låda vilket drag! Män som sjöng, dansade och spelade hejvilt på varsin cajón (peruanskt slagverk i form av en låda som man sitter på medan man spelar på den). Andra män, och i en annan lokal, som spelade gitarr och sjöng lidelsefulla sånger. Sedan avslutning med sång, dans, gitarr, handklapp, fotstamp och många känslor – vilken energikick!

 

David gick med utan protester, hade han inte det hade jag alltid kunnat få med honom genom att säga att flamenco faktiskt finns på UNESCO:s världsarvslista (sant, finns som ickemateriellt kulturarv)! Mycket av flamencons ursprung är höljt i dunkel, men romer i Andalusien är bra ledord!

Badsäsongen är igång!

I ärlighetens namn är här så varmt så man (jag) knappt vill gå ut…

Calo des Cap Alt

Typ av strand: Klippstrand

50+vänlig: Ja, med badskor!

Snorkling: Fint!

Restaurang/café: Nej!

Parkering: Längs vägen i Bellavista

 

Cala Mosques

Typ av strand: Liten sandstrand

50+vänlig: Japp!

Snorkling: Ja, längs klipporna.

Restaurang/café: Nej!

Parkering: Längs en bygata.

Ricky Martin

Det är kul att gå konsert, så kul att jag ibland vill gå även om det inte är någon av mina favoritartister som spelar – varken Thåström eller  Winnerbäck lär ju komma till Palma! Här känns det verkligen som att man får passa på, det är inte många världsartister som har Palma i sitt turnéschema. Men Ricky Martin gjorde ett stopp här på sin världsturné! Och vi var på plats! Skön musik, många kända låtar och bra stämning!

Men. Så. Dåligt. Ljud! Hur är det möjligt att en så stor artist att spelar med så dåligt ljud? Kanske berodde det på arenan, Palma arena, som är en multisportarena. Möjligen mer lämpad för velodromcykling?

Jag vill inte verka gnällig men det var inte bara ljudet som inte var OK… barservicen var inte heller någon hit! Först köade man länge för att köpa dryckeskuponger och sedan köade man ännu längre i baren för att beställa sin dricka. På ca 7 meter bar arbetade två personer och de serverade vattenflaskor, öl och drinkar! Vattenflaskorna var förpackade i sådan prasslig plast som man knappt kan bryta upp med händerna. Drinkarna skulle blandas med is, alkohol (förstås) och sedan läsk som skulle hällas ur enlitersflaskor. Vet ni hur lång tid det tar att öppna/hälla upp ur en sådan flaska utan att det skummar över? Svaret är: aslång tid! Öl var nog ändå det som de flesta ville ha, så det hade behövts mer än en ölkran per bar! Slutgnällt! Eller nej förresten det var inte heller helt OK att det var bastuvarmt i hela lokalen!

Ricky Martin, en 45-åring från Puerto Rico, var ändå en häftig upplevelse och att lyssna på musik med spanjorer är också en häftig upplevelse. Vi hade dessutom turen, eller om det berodde på ett missförstånd (i efterhand förstod vi att det antagligen var sittplatsbiljetter vi hade), att få ståplatser utan att det var trångt. Nu kunde vi kunde gå loss i våra salsamoves utan att behöva knuffas! Dessutom var det fritt fram att sjunga skråla med i låtar som Livin la vida loca, Vente pa ca, Una mordidita…

Cala Marmols

Mallorcas stränder bedöms hela tiden i allehanda bästa…-listor. I kategorin hemliga paradisstränder finns Cala Marmols på sydöstra hörnet av ön. Hemlig har den blivit för att det krävs en rejäl vandring längs havet för att ta sig dit. Närmaste vägen kräver att man går över privat mark och det var ju inte någon bra idé tyckte vi.

Vandringen startade vid fyren Ses Salines på Mallorcas sydligaste punkt.

Vid horisonten söderut syns ön Cabrera, som räknas som den femte av de Baleariska öarna.

En stig slingrar längs klipporna, med en utsikt som det inte är något fel på.

På en del ställen stupar det brant ner i havet. Svindel är till för att försöka övervinnas…

En dryg halvmils vandring krävs innan man är framme vid Cala Marmols. Bara runt sista hörnet och så… Visst är det värt mödan att ta sig hit! En liten strand i en liten bergsskreva, men vilken utsikt och vilket vatten!

En del enklare klättring krävdes för att ta sig ner till vattnet.

Tyvärr är det lite tidigt på badsäsongen än. 19 grader i vattnet är lagom för att blöta tårna, inget mer 🙂 .

En del spanjorer verkade ha tagit sig dit en annan, lättare(?) väg. Kanske de känner markägaren, eller helt enkelt testar ändå?

 

Jag kan helt klart konstatera att stränder och natur som denna hade jag inte sett framför mig innan vi flyttade hit.

Palmas nya Palau de Congressos

Några kvarter från där vi bor har det sedan vi flyttade hit för över två år sedan funnits en gigantisk tom byggnad. Från början trodde vi det var ett nytt köpcenter men förstod sedan att det skulle bli ett kongresscenter och ett tillhörande hotell. Allt i en speciell stil med djupa fönsternischer, för att slippa värmen från solen kan man tro.

Bygget har tydligen pågått i 10 år och försenats av olika anledningar. Totalt har det kostat staden 1,4 miljarder kronor…

Men, nu är det klart och som en gest till stadsborna var det öppet hus första helgen med guidning, rundvandring och till och med lite tilltugg som avslutning. Vi passade förstås på att titta till ”palatset”.

Läget är det inte något fel på. Precis vi infarten till Palma med hav och strand utanför.

Enorma ytor och salar, som nog behöver fyllas med annat än konferenser om det ska fungera. Kanske någon konsert?

En takbar öppen för allmänheten vore också en bra idé!

Just nu testade man utställningslokalerna med några veteranbilar.

Gott om plats för att ta in lite fler fanns det…

Sa Dragonera

Drakön, inte för att här finns några drakar utan för att någon tyckt att silhuetten av ön påminde om en drake. Personligen tycker jag nog att Ödleön vore ett bättre namn, förklaring kommer snart!

Sa Dragonera var dagens utflyktsmål, en obebodd liten ö (mindre än 3 kvadratkilometer) belägen väster om Mallorca. Hela ön är ett naturreservat.

Här finns några väl markerade vandringsleder och en jevvvla massa ödlor…

 

Skylten säger att man inte får mata ödlorna. Hade varit bättre med en skylt som talade om för ödlorna att de inte fick stjäla folks picknick! Kanske kör de LCHF för vitlöksost och tomater gick bra, men brödet ratade de!

Enklast tar man sig till Sa Dragonera med båt från St Elm, det tar ca 15 minuter och kostar €13 tur och retur. Är man fågelintresserad åker man lämpligen hit på hösten då många arter mellanlandar här på väg mot varmare breddgrader. Idag mest fiskmåsar.

Utöver tre moderna fyrar och ett kloster byggt av några franska munkar finns här även ett par vakttorn som användes flitigt för att se till så att inte några galna pirater skulle ta sig iland!
En mycket trevlig dagsutflykt. 

 

Flower power!

På Ibiza tar turisterna fortfarande tillfället i akt att leva ut sina hippiedrömmar!
Som här, på hippiemarknaden Las Dalias!

 

Annars var hippiernas blomstringsperiod på 60- och 70-talet med en absolut peak under ”Summer of love” i San Francisco 1967!

I vissa delar av världen är hippiekulturen fortfarande levande, som i Kalifornien, Goa i Indien och Christiania i Köpenhamn. Och så Skogsnäskollektivet i Ramsele!

Känner man för att leva hippieliv en månad då och då finns det Rainbow gatherings:
Rainbow Gatherings usually last for a month (a cycle of the moon) and are held all over the world and are particularly strong in Europe.

They’re intentional gatherings of all kinds of people who come together for a month somewhere in nature to cook together, sing around the fires, make workshops, share experiences and generally come together as ‘a family’.

Some people see the Rainbow Gatherings as a manifestation of a new consciousness as a tribe of many colours gathers to bring in a New Age upon the earth, fulfilling ancient Hopi Indian prophecies.

Others see it as an opportunity to hang out in nature for a month and have a great time.

Either way the Rainbow Gatherings are unique events in that there’s no commerce of any kind, no alcohol, and there’s nobody in charge. (http://festivalsandretreats.com/rainbow-gatherings-in-europe-2016/)

Oavsett vilket så är det kul med lite färg…
Love, peace and understanding!

Ibiza

Det var 22 år sedan vi besökte Ibiza förra gången, därför tyckte vi att det var dags för ett nytt besök. Nu har vi dessutom inte så långt dit. Sträckan Mallorca till Ibiza är cirka 10 mil. Det tar 20 minuter att flyga, vilket är precis lagom!

De flesta känner nog till Ibiza som en partyö och så är det säkert under högsäsong och på vissa ställen på ön. Så här i slutet av april märktes det inte mycket av varken partyturister eller sol- och badturister. En perfekt tid för att strosa omkring mellan caféer, barer och en del sevärdheter.

Ibiza verkar ha en tydlig princip att hus ska vara vita. Sen lägger man gärna till lite färggrann utsmyckning!

Skyltdockor verkar vara en tydlig trend för butiker, restauranger och barer.

Ibiza stad med ca 50 000 invånare är inte större än att allt är inom gångavstånd. Den största sevärdheten på ön är citadellet Dalt Vila som byggdes på 1500-talet för att skydda sig mot turkarnas attacker. Placeringen på toppen av en kulle på en halvö gör det enklare att försvara sig.

Innanför murarna ryms en liten stad, med katedralen på toppen.

Ut och in från den gamla staden tar man sig via huvudporten Ses Taules.

Fullt med små gränder och små torg som lätt rymmer en restaurang eller två!

Ut med lite färgglada ”möbler” så är caféet klart!

Från staden inom murarna kan man spana ut över resten av Ibiza stad.

Vi passade också på att köra ett varv runt ön. Det är inget större projekt, Ibiza är bara en sjättedel så stor som Mallorca, vilket betyder en 2 mil bred och 4 mil lång ö. Kusten räcker i alla fall till för att det ska finnas otaliga små ”Calas”, dvs vikar, med små fina stränder eller vackra klippor. Vid Punta de Sa Galera är det klippstränder som gäller och promenader längs havet snarare än bad.

Cala Vedella ståtar med en liten sandstrand, flera caféer (naturligtvis!) och en del tappra badare, trots sådär en 17 grader i vattnet och ungefär lika många grader i luften. Vi har nog tagit till oss lite av de spanska sederna, för min del var det långbyxor och jacka som gällde (dunjacka tyckte jag inte behövdes 🙂 ). Vi valde alltså strandutsikt över en Café con leche.

Högsta punkten på ön körde vi också ”förbi”. Toppen Talaia med sina 475 meter är kanske inte så mycket att skryta med, men vacker utsikt är det.

En del byar i inlandet lockar också till besök, för att sitta på någon uteservering och för att beskåda alla vita hus och kyrkor med färgklickar på.

Ibizas speciella stil och färger har designbutiken Sluiz Ibiza verkligen satsat på. En samling av mer eller mindre märkliga ting finns att beskåda (eller köpa om man vill ha en udda pryl) i någon av deras butiker på ön. Att man närmar sig syns redan på åkern utanför:

Parkeringen sorterade upp sina besökare enligt strikta kategorier 🙂 och avdelningen med vita jättedjur för trädgården (eller kanske ska man ha dem i vardagsrummet?) var fantastisk.

Ett café fanns också i passande stil.

Till och med vårt hotellrum på Ryans Marina i Ibiza stad passade in i den äkta ”Ibizianska” stilen!