Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Mer Miami!


South Beach i Miami – här behöver man inte gå sysslolös. Det finns massor att aktivera sig med, men vi börjar bli lite mätta på allt äventyrande och känner oss nöjda med att bara läsa, sola och slappa.

 


Stranden är gigantisk (1,5 mil lång) med klart vatten och fin sandbotten, dessutom är vattnet varmt nog (alltså över 22 grader) för att man ska kunna bada!

Det är tur att gatorna är numrerade ända ut på stranden så man vet åt vilket håll man bor. Vi bor i korsningen Ocean Drive och 11:e gatan , mitt i allt hullabaloo, bland restauranger och klubbar som är öppna 24/7. Nattlivet är högljutt, men vi somnar gott till diskodunk som Gagnam style och andra musikaliska mästerverk… op, op, oppan!
Miami kallas för ”Capital of Latin America” och överallt talas det spanska. En dag tog vi bussen till ”Calle Ocho” i Little Havana, där de kubanska immigranterna samlats, i hopp om att hitta myllrande folkliv i andra kulörer än de traditionella amerikanska.


Men där hände inte mycket, bortsett från att vi kunnat gifta bort Lovisa flera gånger! Det gjorde vi inte!

Den kubanska maten har visat sig vara bra, här  är det paprikor (Davids vegetariska variant) fyllda med en god mix av ris, bönor och kryddor, lite stekt banan, några skivor torkad banan nedstuckna i en bit sötpotatis och en mixad sallad. Ett mycket bra alternativ till de amerikanska transfettsspäckade rätterna! Dessutom är den kubanska ölen Hatuey god!

 

Hemlösa finns här förstås! Ett enkelt och bra sätt att samla in pengar till dem är de många ”P-automater” som finns lite här och var.

GOD JUL!

Vår jul är redan firad, gick bra utan varken gran, julmat eller ett endaste litet stearinljus.
Palmer, pommes och sol funkar också.  Stämningsfullt är kanske inte ordet, snarare annorlunda.

Konsumtionssamhället kräver en gran av klass! Eller av kundvagnar?

 

Miami beach i Art Deco-stil

Så var det dags för den allra sista veckan på denna långa resa… Av någon anledning hamnade vi på Miami Beach, eller SoBe (South Beach) som det tydligen kallas för i äkta amerikansk stil. Vissa platser har man skapat sig en bild av utan att egentligen veta varför. Jag hade nog tänkt mig att Miami Beach skulle se ut ungefär så här:

En bred och lång strand kantad med skyskrapor. Det stämmer också, men inte helt. En stor del av SoBe byggdes som en modern turistort på 20-30-talen i Art Deco-stil. Med cirka 30 kvarter av hus i denna stil känns det som en enda stor arkitekturutställning.

Art Deco-stilen handlar om mycket runda former, geometriska mönster, pastellfärger och en del utsmyckning, som ofta liknar antika mönster.

Att det blev så enhetligt och just här berodde tydligen på att den tidigare ganska oansenliga badorten på Miami Beach delvis förstördes i en storm på mitten av 20-talet och att Art Deco-stilen kom ungefär samtidigt. Många ganska rika turister gjorde också att det fanns pengar för att ta ut svängarna lite när det gällde arkitekturen.

På 50-60-talet hade området blivit nedgånget och liknade mer en slum. Många ville riva alltihop och bygga nytt, men som tur var fanns det några som ville bevara det. Efter en hel del renovering blev det snabbt populärt igen.

Otroligt att man lyckats få en stil att slå igenom nästan helt i en hel stadsdel.

Husen passar bra ihop med gamla bilar, så ibland passar butikerna eller restaurangerna på att ställa upp någon gammal klenod på gatan utanför.

Även nya höghushotell har fått en touch av Art Deco för att passa in i omgivningarna. En god idé!

Till och med toaletterna passar in i stilen!

Här och där dyker det upp lite modernare konst också…

Everglades

En stor del av södra Florida är ett gigantiskt träskland, cirka dubbelt så stort som Skåne. Ett igenvuxet floddeltaområde skulle man kunna likna det vid. Och igenvuxet är det verkligen. Det går inte att gissa att det finns stora floder som rinner igenom området. Vi passade på att besöka den del som är nationalpark när vi ändå körde förbi.

Träskland passar ju perfekt för fisk, fågel och alligatorer. Det går inte att missa dem. Finns det en väg att gå på så behövs ett dike och det passar tydligen djuren perfekt. De bara ligger där och latar sig i solen.

Tydligen är det alligatorer som finns här och inte krokodiler. Vi funderar fortfarande på om man kan se skillnaden. Tydligen är det mest formen på huvud och käkar som skiljer. Inte så lätt alltså.

Hade man gått på gångarna ensam hade man nog tagit en ordentlig omväg runt dessa reptiler, men varningarna sa bara att man inte ska mata dem och hålla 5 meters avstånd från dem (troligen mest för att inte störa dem). De verkade dock mest trötta på alla turister och inte alls hungriga…

Av fåglarna var det anhinga, eller ormhalsfågel, som märktes mest. Dykandes, simmande som en orm, sittande för att torka vingarna eller flygande.

Vita hägrar finns det också överallt. Oftast inte så skygga för människor.

Gamar är också vanliga, men vi såg bara varningar för att de kunde skada bilarna på parkeringen… Inget besök i Everglades är komplett utan en galen tur med en airboat (fläktbåt kanske det ska heta på svenska?). Vi trodde man skulle se djur och natur på nära håll, men det handlade mer om att köra i rasande fart genom vassen och sedan prova några ”360’s” för att skrämma turisterna.

Som tur var hade vi en hightech-bil med backkamera så att vi inte backade på några ”odjur” :smile:.

 

Key West – i regnbågens alla färger!

Det är inte för inte Key West ibland kallas Gay West , staden utger sig för att vara ”One human family” där alla är välkomna. Tänk att det inte är självklart överallt – definitivt inte i Singapore där homosexuella män kan dömas till piskrapp som straff för sitt ”brott”!

Tydligen har Key West varit ett utpräglat gay-resmål med hotell, restauranger och barer där hetero inte var välkomna, speciellt längs Whitehead Street där även Hemingway bodde under en period. Det var också här den första regnbågsfärgade Pride-flaggan skapades och en pier har byggts som minnesmärke över personer som omkommit i AIDS.

Färgglad var även den juliga båtparaden. Runt omkring oss hördes många amerikaner utropa Oh look, wow, fantastic, fabolous, gorgeous, awesome i takt med att kamerorna gick varma. Själv gick jag omkring med höjda ögonbryn, halvöppen mun och tänkte mest eeeh, okej!?!

Allt är ”juligt” här och vi passade på att dela ut årets julklappar det dygnet som familjen var samlad. På en säng i ett hotellrum blev Linus lycklig ägare till tre tuber Kalles kaviar…
Saltlakrits och svenska pocketböcker var andra fiffiga julklappar från Lovisa!

Key West är ett mycket bra turistmål!

 

 

Key West

Key West känns lite som väldens ände. Det är en ö, men hänger ändå ihop med övriga Florida via en 20 mil lååång väg över små öar och broar. Ingen större risk att köra fel :smile:.

Om vi har klagat en del tidigare på amerikansk stil och kultur under våra veckor här i staterna, så måste man säga att Key West är en positiv överraskning!

Kanske är det för att det varit spanskt en bit in på 1800-talet då ön såldes till USA 2(!) gånger. Många charmiga hus finns överallt i staden.

En oftast lugn och skön stämning, utom ibland när ett och annat kryssningsfartyg släpper ut några tusen turister i staden.

Det går inte att undvika stadens stolthet: key lime pie (alltså efterrätten, inte Android 4.2 som alla smartphones-freaks säkert tror :smile:). Riktigt syrlig och god tårta som ska vara gjord på key limes, som är små gula limefrukter som växer längs The Keys (dvs bandet av öar in till fastlandet).

Det gäller att inte slarva med ingredienserna, på 60-talet infördes böter om någon förfalskade pajen och använde andra citrusfrukter! Linus var redan en inbiten key lime pie-kännare och pajen i denna lilla ”fabrik” fick klart godkänt!

Annars är det strandliv som gäller. Några små stränder finns runt ön och det är bara att välja bad i Atlanten eller i Mexikanska golfen.

Florida har också en västkust

Vi är på insidan av Floridahalvön, skulle man simma rakt ut i havet skulle man hamna i Mexiko.

Vi startade i Clearwater Beach, där man blev helt matt av all amerikaniserad turism. Stranden var fin, men restaurangutbudet var mycket begränsat – alla rätter med pommes, of course! Inte heller i butikerna kunde man hitta varken frukt eller grönsaker, men utbudet av pannkakor, snacks, godis, läsk, friterad färdigmat m.m. var enormt.
Hotellfrukosten (sämsta någonsin) gick i samma stil:

Från Clearwater körde vi söderut och befinner oss nu på den fina ön Sanibel, ett välmående pensionärssamhälle! Bättre restaurangutbud, lugnt och fint – precis som vi gamlingar vill ha det!?


Sanibel är också paradiset för snäcksamlare, man kan köpa speciella spadar, håvar och nätpåsar för att optimera sitt snäcksamlande.

Djurlivet är ganska spännande. Vi skrattade lite åt skylten utanför hotellrummet och tänkte att det nog inte var något överhängande riskmoment.

Men så idag låg den bara där…

Fågelfotografering blir vi kanske aldrig bra på, men vi fortsätter att öva:



Vi har inte heller sett några ”No-see-ums”, men vi VET att de finns. Folk inhägnar sina pooler och uteplatser med myggnät för att slippa dessa ettriga insekter.
Här ett innätat uterum, som en voljär, lika stort som huset!