Clarke Quay

 

Singapore utvecklas i racerfart och Clarke Quay har genomgått en snabb förändring från mangroveträsk till handelscentrum och sedan vidare till hypat inneställe med massor av barer/restauranger/nattklubbar! Om man tar sig från Marinan förbi Boat Quay kommer man först till Clarke Quay och sedan till Robertson Quay (där vi bor).

Längs hela floden finns restauranger och barer, men det mesta hålligånget finns vid Clarke Quay. Svårt att tänka sig att här en gång fanns mangroveträsk…


Sir Stamford Raffles steg iland här 1819 och det byggdes snabbt upp ”varuhus” där kineser och européer bedrev handel i stor skala och båtar med omlastat gods åkte i skytteltrafik mellan skeppen i hamnen och kajen.
Stora godsmagasin från fyra kvarter har renoverats (dock inte varligt för att bevara det gamla) och över gatorna mellan kvarteren finns regn/solskydd och, såklart, aircon!


Många ungdomar samlas på bron, Read bridge, över Singapore river för att förfesta innan de örlar in på någon nattklubb! Lovisa och Pepe bestämde sig för att kolla in någon av nattklubbarna och sällade sig till de glada gängen på bron. Och stannade där till klockan fyra i morse… så någon direktrapport från nattklubb blev det inte!

  

UNO har kommit!

Lundbergs Lilla Lya gästas av Lovisa, Pepe och Linus
(som håller sig på linjen).

 

 

 

Vi söker nu gemensamt svar på två grundläggande existentiella frågor:

  1. Hur mycket kan man hinna se av Singan på endast fyra dagar?
  2. Vem kommer att ta hem segern i UNO?

 

Deltävlingen ”Shopping”  är redan avgjord och segraren är…

 

 

 

 

 

Fiskafänge(lse)

Morgonpromenaderna längs det fina stråket utmed Alexandra Canal får nog läggas på is ett tag. Alternativt göras med klädnypa för näsan.

Kanalen är nästan torrlagd och bottenslammet luktar inte nybakad rabarberpaj direkt…

Fast värre är det för djurlivet, häromdagen simmade det omkring MASSOR av fiskar i de små pölar som bildats och i geggan runt omkring satt sköldpaddor och såg förvånade ut. Fiskarna simmade på sidan för att lyckas ha hela kroppen under vattenytan och höll näbben ovanför ytan för att hämta luft? Eller?

Det såg förfärligt ut så när jag kom hem *mailade jag till PUB (national water agency, som är en del av miljödepartmentet, typ) och samma dag fick jag svar. Entreprenören som fixar i kanalen har lovat att göra vad de kan för att rädda fiskarna till djupare vatten.

Jag såg hur en stor fisk blev ”räddad” av en man med grävskopa, fast när han virade in firren i tidningspapper förstod jag att det nog snarare var familjens kvällsmat som var räddad!

Nåja, idag gick jag längs kanalen igen och fiskarna var borta. Några flöt omkring döda, några simmade omkring i den rännil som nu fanns längs med ena sidan av kanalen. De flesta var förhoppningsvis flyttade nedströms där vattennivån är normal.

*Mitt slutbetyg i engelska på gymnasiet var en femma – Hur gick det till, jag är helt uselmegasuperkass på att formulera mig på engelska. Läsa är lätt, förstå talad ”engelsk” engelska är OK, men formulera mig fint kan jag då INTE! Jag visste inte ens hur jag skulle börja ett formellt brev. Hi? Hello? Dear?

Best regards Camilla

Renlighet

Allt är relativt. Vi tycker att det fokuseras mycket på renlighet här och att man inte ska skräpa ner. Här känns rent även med svenska mått mätt. Jämför man med grannländerna, Malaysia och Indonesien så vet jag inte vad man ska säga… I Singapore får man inte kasta något skräp alls på marken, i grannländerna förvarar man soporna i rännstenen!

 

      Skura trottoarer är  viktigt…

 

 

 

 

Men tydligen är här inte så rent som här en gång varit, nya generationer kanske prioriterar annorlunda? Så för säkerhets skull har man tillsatt ett nytt departement, Departement of Public Cleanliness, för att se till att offentliga platser hålls rena och skräpfria. De har nu beslutat att det ska sättas upp övervakningskameror på speciellt utsatta ställen, till exempel platser där många tenderar att kasta sina cigarettfimpar!

Här finns också en organisation, RAS= The Restroom Associaton, som tycker att offentliga toaletter ska ha ett obligatoriskt graderingssystem (Happy toilet) som visar hur fräsch/ofräsch toan är. Ett liknande system finns ju på matställena, de är graderade från A, som är bäst, till D som i diarré!

Håll Singapore rent!

Varje dag samlas löv och annat skräp upp i Singapore River:

 

Home alone!

Jag är väl en hyfsat social varelse som gillar att umgås med folk i olika sammanhang. Stora fester, parmiddag, fika med en kompis, släktmiddagar, lunchrast med kollegor, krypa upp i TV-soffan med maken – allt uppskattas!

Men jag har också ett stort behov av ensamtid! Ensambehovet blir större för varje år känns det som, möjligen håller jag på att bli en enstöring? I vår compact living-lägenhet kan man inte tala om ensamtid direkt, möjligen om man stänger in sig i vårt ”bombshelter (och det gör man ju inte)”!
Idag åkte David till Sverige för att gå på begravning och ingen jag känner är kvar i Singapore. Möjligen får jag så jag tiger av ensamtid nu…

Fast jag kan ju alltid se fram emot att Lovisa och en kompis till henne kommer hit på torsdag, som en mjukstart på en månadslång Asienresa.
Jag kan tänka mig att göra det mesta på egen hand, men att gå på bio ensam det är utanför min komfortzon. Så det kanske man skulle testa?

Vad GÖÖÖR ni hela dagarna?

Ja, vad GÖÖÖR vi hela dagarna?
Det var cirka den vanligaste frågan jag fick när vi var hemma i Sverige för några veckor sedan! Som om vi skulle ha sysselsättningsproblem, så är det icke!

Såhär kan en vardag se ut:
Revelj 08.00, men då är jag oftast redan uppe och kollar Facebook!

och

är också en del av vår vardag.

Och att kolla Facebook…

De flesta vardagar går David iväg till ”kontoret” (närliggande café med bra uppkoppling) och jobbar en stund.

Jag jobbar 105 minuter/vecka i Svenska skolan, men naturligtvis kräver dessa lektioner både för- och efterarbete. Kanske lägger jag totalt 1 dag/vecka på skoljobbet under terminstid. Det läskiga är att det känns så himla lagom…
Kanske kollar vi kartor och guider efter något trevligt utflyktsmål och/eller tar en långpromenad. Går är nog det vi gör mest!
Träffa folk är ju också kul, så en fika här och en middag där blir det ibland.
David kollar ofta….

nehej, inte Facebook. Han kollar efter bra flyg och hotell på nya spännande resmål! Under tiden kollar jag kanske Facebook!
Läsa och lyssna på Sommar ingår också i mina dagliga vanor för tillfället.

Dessutom äter vi ganska ofta och det händer att vi fikar…

   

Sedan är det vissa trista vardagsbestyr som man inte kommer ifrån genom att flytta 1000 mil, som att städa, tvätta, diska och ”köpa mjölk”

 

Oj, fast öl dricker vi bara på helgen *host, host*.

 

 

 

 

 

 

 

Vi njuter av vår ledighet och av att kunna ta dagen som den kommer! Ingen anleding till oro alltså!

Trädgårdar vid Bukten

Det är inte varje dag det öppnar en ny park mitt i staden! Nu i helgen var det i alla fall dags för Gardens by the Bay att slå upp portarna efter så där en fem års ”planterande”. Tydligen har Singapore en del pengar över till parker, närmare bestämt 5 miljarder, som behövdes för detta bygge.

Nu är det inte bara planterande som anläggarna har sysslat med. Två rejäla växthus och ett antal metallträd ingår också. Metallträden ska nog bli grönare efterhand när växterna har fått fart.

Det har tagit lite tid, men snart har man vant sig vid att det inte är som hemma i Lund. Växthus är till för exotiska växter som kräver årstider och torr luft, vanliga tropiska växter trivs bäst utomhus.

Ett av växthusen i parken innehåller tematrädgårdar från bland annat Medelhavet. Där ”Exotiska blommor” (Penséer tex 🙂 ), kaktusar och olivträd kan få den torka de behöver.

Är det torrt måste träden samla vatten när det bjuds. Då kan resultatet bli så här (ett flaskträd om jag har rätt för mig):

I det andra växthuset är det höglandsklimat i tropikerna som gäller. Ett vattenfall på 35 meter kan man beskåda från marken eller från ”bergsstigar” som inte är lämpliga för svindelkänsliga.

 Asiatiska naturupplevelser kräver också trädtoppsgångar. Alla nationalparker av rang har en sådan… Här kommer metallträden väl till pass. Vi får ta det nästa gång. Med regn och åska i luften verkade inte metallträden så smarta att bestiga just nu.

Trainspotting med förhinder

Trainspotting i Singapore är inte en lätt uppgift längre. Sista tåget gick för ett år sedan… Nedlagda stationer och spår kan man fortfarande titta på och idag var det öppet hus mellan gamla centralstationen Tanjong Pagar i centrala/södra Singapore och lokalstationen Bukit Timah. Tills för ett år sedan var hela järnvägen och stationsområdena en del av Malaysia eftersom Singapore var slutstation för tågen från Butterworth i norra Malaysia och britterna hade hyrt ut marken i ett 999-årskontrakt i början av 1900-talet.

Det går fortfarande att ta tåget från Singapore in i Malaysia, men stationen ligger nu direkt vid gränsen så att alla tull och pass-kontroller kan göras innan man stiger på och inte efter två mils resa. Under drygt 10 års tid var järnvägsresan i Singapore en resa genom ”tvåmansland”, till skillnad för ingenmansland som det brukar vara. Passkontrollen in i Malaysia var på slutstationen i centrala Singapore medan passkotrollen för att lämna Singapore var 2 mil bort vid bron till Malaysia. Lite udda lösning!

Vad som ska hända med de gamla stationerna och banvallen genom hela Singapore är inte klart ännu, men det verka bli en ”grön korridor” med vandrings- och cykelleder vilket inte låter så dumt!

Tanken med dagens öppet hus var att folk skulle kunna gå längs gamla banan mellan två stationer och njuta av natur och gamla minnesmärken. Promenaden var på cirka 1 mil och startade därför tidigt för att undvika värmen. Tyvärr var vi lite långsamma denna söndagmorgon och tänkte att vi kunde gå en liten bit i alla fall. Nu är inte organisation det Singaporianer är bäst på och det gick inte att läsa ut av programmet var och när man kunde gå och var man kunde ta sig ut och in från spårområdet. Det visade sig att det inte fanns någon genomtänkt plan överhuvudtaget. De som gått 1 mil och äntligen var framme vid målet möttes av en låst grind och fick snällt klättra eller gå tillbaka 🙂

Vi fick i alla fall se den gamla centralstationen från 1930-talet och känna lite av atmosfären från svunna tågtider.

Hemma igen

Så är vi hemma i Singan igen och det känns bra! Hela knoppen är full med roliga reseminnen, det känns nästan som om internminnet blir fullt av alla intryck. Kan det vara åldern?

Trots viss trötthet bestämde vi oss för att inatt stiga upp för att se på fotboll, Tyskland-Italien. Matchen visades inte på någon av våra TV-kanaler, men vi tänkte att det nog skulle vara lite folk på någon av restaurangerna på gatan nedanför… jo, det var visst fler än vi som ville se den matchen.

20.45 i Sverige är ju 02.45 här så vi hade sovit oss i form, övriga matchtittare hade nog snarare ”ölat” sig i form.