Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Singapore, lah!

Vi tillbringade en vecka i Palma i augusti och jag vet inte hur många gånger vi beklagade oss över värmen (30-40 grader var det visst om dagarna)! Lite svårt var det att se fram emot en asienresa då, Grönland hade känts som ett bättre alternativ! Men när vi väl landade på vårt fösta stopp, i fantastiska Singapore så kändes det helt rätt.

 

 

Vår ankomst, eller om det var Singapores nationaldag, firades med fyrverkerier!

 

Blogga om Singapore känns inte helt lätt, det mesta har vi nog redan sagt i något av de 182 inlägg som vi skrivit härifrån när vi bodde här.
Kul att vara tillbaka var det i alla fall, skönt att hitta i staden och att enkelt kunna ta sig fram både till fots och med buss. Det vi mest av allt ville göra var att se oss omkring på alla favoritplatser, äta gott och shoppa lite på Orchard road.
Maten i Singapore är fantastisk, här finns allt från enkla matstånd på Hawkercenta till lyxmat på stjärnkrogar. Här finns också något så ovanligt som en Hawker som fått en Michelinstjärna. Mr Chan i Chinatown, här åt vi Soya sauce chicken noodles för 15kr per portion. Ett populärt ställe och vi köade nog i 45 minuter.

För det blev vi kallade fools av en kinesisk kvinna som inte förstod hypen, hon muttrade även om att det fanns godare chicken noodles och att Mr Chan blivit miljonär över en natt!

Chinatown är verkligen ett roligt område att flanera i, charmigt på alla sätt!

 

 

Vi hade hört att hela arabkvarteren skulle bli fria från alkohol och så även festgatan Haji Lane, men det kändes snarare som att utvecklingen gått åt motsatt håll. Här flödade ölen!

 

 

David ville gärna kolla in det häftiga lägenhetskomplexet Interlace, så det gjorde vi och kombinerade det med en svettig promenad på en speciell vandringsväg. Av metall. I höjd med trädtopparna.

Jag har bloggat från min padda och kan tänka mig att bilder och text hamnat lite hipp som happ, men så får det vara…

Vi älskar Singapura!

 

Även detta äventyr är till ända, vi avslutar med Marina +2 i Singapore. Först Marina Bay Sands med häftig pool på 57:e våningen.

 

Vill man läsa mer om MBS finns det här (http://resmed.lundbergs.me/?p=2120)  och vill man läsa mer om Singan kan man välja fritt bland våra 181 tidigare inlägg…

 

Sist men inte minst stannar vi två nätter hos Marina och Lars, vad är väl lyxiga hotell mot värmländska vänner?

Over and out!

Vårt sagolika äventyr är till ända, vi har landat i ett regngrått och mörkt Lund och tvättmaskinen snurrar för fullt.
Första blogginlägget i juni 2011 visade våra tankar kring  vad vi ville göra av vårt sabbatsår och det blev faktiskt  ännu bättre än vi ens kunnat fantisera om!

Så här såg Davids förslag ut från början:

Bo ett år i Brisbane i Australien! Det blev några dagar och det räckte. I det fantastiska landet Australien skulle vi, med facit i hand, inte välja att bosätta oss just i Brisbane. Men vilket land och vilken natur!  Synd att det ligger så långt från Sverige!

Resa jorden runt! Det blev visst en jorden-runtresa också till sist! Det ena ledde till det andra och ett viktigt mål var att komma till Kanada för att hälsa på Linus och Cyrielle!

 Åka Transsibiriska järnvägen! Transsibiriska järnvägen ”finns inte på kartan” enligt mig (Camilla).

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa! Än är det inte för sent!

Bila genom USA! Bila är inte jättekul och det är tyvärr inte USA heller! Men vi fick ju se både Hawaii, LA och Florida. Been there, done that!

Kolla var du kan undervisa i extra svenska! Och så blev det ju! I fantastiska Singapore dessutom!

 

Nu ska vi jobba och slita som hederliga ”Svenssons” igen och vi tar en paus i bloggandet. Tills nästa gång vi ger oss iväg på en långresa…

Det är SKÖNT att vara hemma, men vi kommer nog att sakna ett och annat!


Avokado och kiwi

Gött, göttigöttgött! Speciellt när det är närodlat och solmoget! Massor av frukt och grönsaker säljs längs vägarna, ibland i obemannade stånd. Då kan man köpa det som odlas just på den gården man stannat vid och allt känns så fräscht och fint! Avokados växer lite varstans och kostar inte många kronor.

Kiwiodlingarna har tydligen hotats av något virus, PSA, och därför tillåts inga besökare där. Jag ville ju se hur kiwin växer – hade absolut ingen aning! Men jag har smugit längs med en plantage och kollat läget. Ser ut som vinrankor modell större.
Kiwin kom från början från Kina och kallades då Kinesiskt krusbär, och det är tydligen ett bär. Nu odlas de flesta kiwiarna i…. gisssa vilket land.


Italien! undrar just varför man förknippar kiwi med Nya Zeeland. Kanske tänker man på kivin, men det är ju en fågel…
En gång såg jag en tjej som åt kiwin som ett äpple ungefär, bara tuggade i sig av det håriga skalet! Kräkkänsleframkallande om ni frågar mig, men tydligen OK eftersom skalet innehåller en massa nyttigheter (antioxidanter). Men tänk känslan av det ludna skalet mot tungan, wuähä!

Väl på plats här i NZ har jag funderat över hur det kan säljas lokala kiwifrukter nu, när det bara är blommor på plantorna. Men tydligen kan de förvaras i ett halvår i kylrum, så pass?

 

På tal om kylrum så är det en kall vår i (eller heter det på?) Nya Zeeland. Det var 8 grader i morse och David har införskaffat både fleecetröja och vantar!

”Best-loved dish in the city” –nja, tvek på den!

Man kan hugga huvudet av en ”red snapper”, koka det och servera med en kryddig, indisk currysås med sting av tamarind, då har man en Fish Head Curry!
Kanske inte best-loved av mig (definitivt inte av David), men faktiskt god! Absolut godare än den ser ut! Och ser ut ser det ut som om den gör, innan man mumsat i sig ögonen alltså! Som för övrigt inte alls är gelemjuka, utan snarare smuliga som gulan i ett kokt ägg.
Been there, seent that, done that – nu väntar kanske kängurustek?

Jag kommer säkert att sakna…

Att lämna Singapore efter ett drygt år känns lite underligt. Saker som nu är vardag kommer jag säkert att sakna en hel del.

Men, men, Singapore är ju inte väldens ände, så det går ju alltid att ta en tur hit igen om saknaden blir för stor.

Här är några troliga kandidater till saknad:

Att kunna ta bussen till ett litet stycke djungel och plötsligt känna det som man var någon annanstans än i storstaden. Tillräckligt stort för att man ska kunna gå vilse. Nyligen gick några skogsjoggare bort sig och fick efterlysas! Om inte annat kan det vara rätt svårforcerad terräng.

Att ta en tur till ”kontoret” då och då i affärskvarteren. På med långbyxor för att inte se ut som att man är turist. Oj, den här bilden är från en söndag. Då är det tomt och öde i CBD.

En promenad längs Boat Quay efter att ha sagt nej till alla påstridiga inkastare.

En runda runt marinan för att se om det finns ytterligare någon vinkel vi inte fotograferat.

En öl på något trevligt ställe och sådana har vi hittat många. Nya öppnar och gamla stängs i rasande takt, så det gäller att passa på.

Alla de annorlunda stadsdelarna, som Little India, China Town, osv. som att komma ”utomlands” :smile:.

Alla restauranger som vi har alldeles runt hörnet. Alltid mycket folk och ingen som tänker ”vad gör folk ute så här en vanlig måndagkväll…”. Singapore river, vår bruna flodgranne hyser tydligen 700 F&B-ställen (mat&dricka-ställen på ren svenska) på en sträcka av ett par kilometer.

Och så värmen förstås! Alltid svettigt och ibland mycket svettigt. Vi har lärt oss att det inte bara är vad som står på termometern som är viktigt. Fukt och brist på vind räknas det också. ”Real feel” är det som gäller. Över 40 i denna skala är det ofta, om det är uppåt 50 så är det riktigt varmt (i skuggan alltså, i solen är det värre). Allt och alla svettas, så även vinglasen :smile:.

IKEA-sås (en lite pinsam bekännelse)

När Linus var liten åkte han till IKEA nästan varje vecka tillsammans med sin farfar. Där åt de köttbullar, brunsås och potatis. Hemma hade vi inte (och har fortfarande inte) brunsås särskilt ofta (läs aldrig) så Linus förknippade brunsåsen med IKEA och kallade den länge för just IKEA-sås.
Så kan det gå, även i Landet Brunsås!


Nu ska vi äta kotletter, potatis och IKEA-sås (pinsamt med påssås, men har vi klarat oss utan mjöl i ett år ska vi klara sista veckan också).
Lingonen har jag köpt på IKEA, för i det här landet är det OK för kvinnor att finnas…

Byggare Bob

Byggarbetarna här har många skyldigheter och få rättigheter, de flesta  är gästarbetare från Indien, Kina, Burma eller Bangladesh. De har lååånga arbetsdagar och arbetar minst sex dagar/vecka! Och om ni inte redan listat ut det kan jag meddela att lönen är låg, ca 2500 kr i månaden. Men vissa tjänar ännu mindre, kollektivavtal, fackföreningar, mänskliga rättigheter
Det gäller att få på sig en hjälm i rätt färg, röd om du är ingenjör och blå om du är förman annars får du nöja dig med en gul!


Vid lunchtid är det äta och sova som gäller! Då kan man bre ut sin kartongbit/plastsäck på lämplig skuggig plats!


Transport till och från jobbet!

Den här får köra 22 personer åt gången i max 60 km/h, fast ibland verkar chauffören tänka tvärtom och lastar 60 personer och kör i 22 km/h i stället!

Man vänjer sig!


Vissa saker är lättare att vänja sig vid än andra.
Att överallt kunna köpa extremgod, solmogen frukt, skalad och skuren för en billig penning.

 

Att inte behöva leta upp ett Systembolag för att kunna köpa öl och vin.

Att det är så många olika högtider som firas att vi inte kan hålla reda på alla, utan blir varse först när vi ser folk på stan som är finklädda!

Att ha sällskap av apor på skogspromenaden, händer sällan i Skrylle!

Att tvätten ska hänga på tork på bambupinnar.

Att det REGNAR när det regnar!

Att duscha i kallvatten eftersom jag ständigt glömmer att slå på varmvattnet på den där knappen i sovrummet och att bo i Compact living, sovrum=arbetsrum!

Visst vänjer man sig. Nu håller vi på att försöka vänja oss vid tanken att det endast är 10 dagar kvar tills vi lämnar lilla fina Singan! Den 17 oktober fortsätter vår resa österut, med Brisbane som första stopp. Men det är först om tio dagar, innan dess ska vi  hinna massor!

Tio rätter!

Såg en lista med 10 maträtter som man inte bör missa när man är i Singapore. Konstaterade att jag testat alla. Utom en.
Listan lyder: Carrot Cake (”vit rädisa” med rismjöl, ägg och kryddor) , Bak Kut Teh (välkokta revben i buljong), Chili Crab (krabba i god chilisås) , Hainanese Chicken Rice (precis vad det låter som), Satay (grillspett med jordnötssås), Laksa (nudelsoppa med kokosmjölk och skaldjur), Char Kway Teow (stekta risnudlar med kött/skaldjur och mycket soja), Roti Prata (indiskt bröd), Rojak (frukt/grönsakssallad med en salt/syrlig dressing med räkor och tamarindsås, toppad med hackade jordnötter).

Den jag inte testat är Fish Head Curry. Nu ringer min ”måste-testa-klocka” och i helgen ska jag slå till…
Hittills har alla varit goda utom den här, Bak Kut Teh = pork rib tea!


Det förvånar mig att inte tofu finns med på listan, för oj vad det äts tofu här. Även av oss, wokad tofu med mycket chilisås är helt OK! Denna färskostliknande massa är gjord av kokta sojabönor som sedan ystas som ost. Den har sitt ursprung i Kina och används som ersättning för olika mjölkprodukter eller i stället för kött i soppor och andra rätter. Och så många olika varianter det finns, i olika fasthetsgrader beroende på hur den ska tillagas. Silkesvarianten behöver man inte tugga. Proteinrikt och kalorisnålt lär det också vara. Tofun kan ätas naturell, stekas, kokas eller friteras, allt efter smak (fast just smak hör inte direkt ihop med tofu – den smakar verkligen ingenting i sig själv).

Att beställa mat av en ”Uncle”  eller ”Auntie” på ett hawkercentra kan vara ett äventyr.  Ibland har vi valt vegetariska rätter, men ändå hittat både kött, fisk och skaldjur i dem! Can or can not, lah?
Klicka på bilden och kolla in Dr Jiajia så förstår ni vad jag menar!